Magnolia i vår trädgård?

Det blir ett snabbt inlägg så här nästan mitt i natten. Jag ska snart gå till sängs, men jag har fått något att fundera över. Satt och tittade på ett tv program i kväll, Österlens trädgårdar eller något sådant hette det. Inte bara en njutning för oss som inte är överdrivet förtjusta i vintern. Det är också en fröjd att se vad människor åstadkommit i sina trädgårdar. Nu är det väl nästan fusk att ha trädgård på Österlen med tanke på deras klimat ; )

Men det som fick mig att hajja till var trädgården med alla träden, närmare 3000 stycken om jag minns rätt. De visade bland annat en ur Magnolia och jag flög upp ur soffan. Försökte förtvivlat få se mer av bladverket på detta träd. Efter programmet så har jag surfat och sökt på Magnolior enda till nu, varför? Jo om jag inte har blivit heltokig så växer det flera såna små plantor här runt vår tomt. Den gamla mannen som bodde här var ju en redig trädgårdsnörd, så här finns det saker som kommer upp ur marken. Tyvärr har sambon mejat ner en hel del som tills slut har fått ge med sig och inte visar sig mer, jag bodde inte här då. Då hade jag mördat honom.

I våras fick jag syn på några små markliga plantor i vår "lummiga del" av trädgården, den som så sakteliga har växt igen. Där under träden i den lätt sura jorden hittade jag 5-6 stycken plantor ca 15-20 cm höga som jag aldrig sett förr. Det såg ut som små embryon till träd. Efter detta så har jag hittat en sådan liten samling på ett annat ställe på vår tomt, bakom gäststugan. Bladverket på dessa små baby plantor ser precis ut som på detta stora Magnolia träd som var på tv. Hittills när jag försökt att ta reda på vad det kan vara för planta så har jag kammat noll. Och att fråga sambon... tsss han säger bara att det är ogräs. Jag borde ha tagit bilder på plantorna så att jag kunde lägga in den i bloggen. Nu kan jag knappt bärga mig till i vår för att se om dessa plantor finns kvar. Förmodligen har jag blivit helknäpp som tror att det kan vara Magnolia, för hur har de kommit hit, gubben kan väl inte ha sått dem? De borde ha varit större plantor nu om han satt dem... Jag är nog helt ute och cyklar...

********************



Nytt stickprojekt.

 Nyspunnen angoraull från min svarta Satinangorahane. Ja han klipptes ner några veckor innan den här kylan så pälsen har både vuxit ut en del och sen så klipper jag dem aldrig enda in till skinnet. Jag lämnar någon centimeter kvar. Nu har jag ju gjort både ett par tovade handledsvärmare och ett par stickade. Dags att sätta tänderna eller stickorna då, i ett större projekt.

 I dag påbörjades bakstycket till en kofta. Förutom ull från hanen så tog jag tovullen från två av ungkaninerna som jag sparat. Den ullen var ett litet helvete att spinna, men det gick : ) Den är bara ca 2 cm lång, en bra spinnlängd på en fiber är minst 7 cm. Tovull används just till tovning. Koftan lär bli klar lagom till nästa vinter med tanke på att jag inte har så mycket ull att sticka av än. Men fler kaniner är på väg.

Tänkte mig en kofta löst stickad gärna lite grov och ruff i utseendet, kanske lite asymmetrisk framtill med skinn eller mockadetaljer *fantiserar* sen kan resten av klädseln man har på sig vara ljuv och skir med spets och lull-lull om man så vill : ) Men jag har tid att ändra mig... flera gånger om, det är ingen brådska *ler*

****************

Vi har haft ett underbart väder!

 Äntligen ett humant väder. Tittar solen fram så tittar även jag fram : ) Tog hundarna på en sväng på snöiga vägar i strålande sol. Runt 8 minus gjorde turen behaglig.

 Passade på att knipsa av ett fång med blandade grenar till kaninerna. De brukar vara uppskattat.

 Hundarna syns som svarta små prickar långt långt fram. Denna väg är bil fri, det är vår väg, så här får man springa fritt.

 En herre i vinterkostym. Snart är det vårvärme i luften och då skalar jag av alla tjocka pälsar : ))

 Underbara färger.

 Mye päls är det, far och dotter. Att det är två championhundar under all päls är svårt att tro...

 Vår väg : )

Himlen och solen log mot oss idag och jag kunde ana någon vårdrill framförd av fåglarna. Det får gärna vara lite kallt bara det är sol.

************

Frost i mustaschen.

Kaninerna hade frost i mustaschen i morse men i övrigt så verkar de ha det bra där ute i kylan. De fick ett halvt äpple var för att fylla på vätskedepån lite. Sen fylldes skålarna med kraftfoder och mer hö las in. Vattnet var självklart genomfruset så nytt vatten bars ut. Har läst att deras päls ska klara ner till -70 men hur går det för öronen i en sådan extrem kyla? de lär ju bli kylskador. Här har vi inte minus 70 utan bara 24 minus och 11,5 plus i sovrummet... Blir det mildare idag så blir det en längre promenad med hundarna för nu har solen vaknat och den lyser så härligt.

Ha en skön söndag alla!

*******************

Mörkläggninga ala´ - 40 tal.

Kanel... näää en stor buske som jag älskar barken på. I sommar kommer den att vara sprängfylld med rosa blommor

Sommar ja, den lär nog dröja. Om jag gnällde över kylan här om dagen så är det inget mot nu. Vaknade i morse och konstaterade att temperaturen ute var -17 och inne +13 med matchande is på insidan av sovrumsfönstret... Kanske dags att mannen tar och fixar så att vi slipper eldningsförbudet i kakelugnen och vedspisen. I går gick han runt och frös inomhus, gnällde över att de drog från fönstren. Gnällde lite på mig som tatt ner alla gardiner (de han hade var inte snygga) Det är betydligt finare utan gardiner. Sambon hävdar att gardiner isolerar och började förklara hur han brukade hänga för fönstren. Det lät ju inte direkt charmigt, lite som mörkläggningen på 1940 talet då andra världskriget härjade. Jag påminde honom om att vi inte längre har några sådana täckande gardiner (de har jag slängt) Hans förslag var då att hänga upp påslakan framför fönstren... Ehh nej jag tror inte det svarade jag, det ser ju fasiken inte klokt ut : (

-Ja men det är ju kallt svarade sambon.

Okej sa jag, men kylan lär väl ge sig och de få dagar som den är här så biter vi i hop och klarar oss utan mörkläggning med påslakan för fönstren. Visserligen bor vi mitt i skogen så ingen behöver se eländet men nej tack. Så vill jag inte ha det.

Sambon replikerade med att säga: Ja men om nu kylan försvinner om några dar så får du stå ut de få dagarna med påslakan för fönstren.

Jaha, sån e han : ))

*Kan tillägga att ännu har inga påslakan kommit upp.



Kylan håller i sig även i Blekinge.

-12 minus nu och -12 minus i morse. Det tycker jag är kallt. Det mesta fryser. Hönsen går visserligen ut men de går in igen så fort de ätit. Jag serverar varmtvatten i deras skål och tar in frusna vattenflaskor från kaninburarna. Lägger dem i tvätthon i badrummet och fyller den med varmvatten. När isen har tinat i flaskorna så bärs de ut igen med varmvatten i dem. Kaninerna får äpple eller morot varje morgon, de sitter lydigt vid burgrinden och väntar ivrigt på sitt "godis". Frukt och grönt innehåller vatten så medans vattenflaskorna görs i ordning så kan de knapra på sin godisbit.

Nu när jag jobbar hemma så krävs det att jag har lite disciplin på mig själv. Ja det är inte så att jag gör annat, tvärt om. Jag jobbar i timmar. Glömmer lunchen, blir grinig av hunger. Glömmer att ta pauser för jag ska bara.... som Alfons Åberg sa till sin far. Jag har utformat en dag som jag tycker fungerar, den kommer nog att variera efter vad det är för väder ute. Men just nu gäller i alla fall. Djuren på morgonen, de ska ha mat vatten och rastning (här räknas även jag in) Sen sätter jag mig och jobbar fram till 12.00 då bryter jag för lunch. Något jag har slarvat med. Det har hittills blivit lunch både vid 14.00 och 16.00. Inte så bra. Bäst fungerar det om jag gör maten dagen innan så att jag bara kan värma på den. Efter lunch så är det bara att ge sig ut och byta vatten hos djuren där ute i kylan och rasta hundar som slöat i hmm... soffan. Sen jobbar jag på fram till klockan 16-17 lite beroende på hur mycket jag har att göra, problemet är inte själva jobbet. Problemet är att det är nästan för kul. Om mannen jobbar över, ja då gör jag också det : ))

När väl middag och annat stök är över så blir det en sista sväng till höngården för att natta pullorna, stänga om dem och återigen byta vatten hos kaninerna. Hundarna får en liten sväng för att sträcka på benen Sen kan man göra en del pill jobb sittandes i soffan framför tvn, det känns som att det liksom inte räknas riktigt till jobbet : ))

Det var min dag det.

Matar ni fåglarna?

Här har det inte varit någon riktig vinter. Någon dag har det kommit lite snö som lika snabbt försvunnit igen. Någon dag har det varit minusgrader men i stort sett så har december och januari varit helt snöfritt och nollgradigt. Så att mata småfåglarna har inte känts nödvändigt. Nu är det snö här, nu!!! Ungefär två månader försent enligt mig. Men jag tror inte att jag behöver tänka på att köpa hem gotter till småfåglarna än : ) Jag har upptäckt att de har ett riktigt kalas här.
Vår stora gran med de tusentals blå kottarna bjuder in de små varje dag. De fina blå kottarna som man inte kunde spara. De blev bara bruna och föll sönder i hundratals små skivor. På varje liten skiva sitter det ett litet frö, det är de fröna som är fåglarnas festmåltid här.

Under granen så ligger nu ett lager av små tunna skivor, fröna är nogsamt bortplockade. Nu kan jag inte mycket om småfåglar men det är en hel del olika sorter som är här och kalasar. De sitter vissa sorter på marken medans andra plockar frön direkt från kottarna i granen.

Allra bäst tycker jag om Domherren. Jag är van att se en eller två Domherrar om vintern. Här drar de in i flock om 15- 20 stycken. Jättefina med sitt röda bröst : )

*********************