tisdag 31 januari 2012

I kväll så brinner det ett ljus här hemma,

December och framför allt januari har varit tungt. Vi har mist en del som stått oss nära. Januari har varit särskilt tuff då vi tvingats ta en del tuffa beslut. Därför har det inte heller blivit så mycket bloggande den sista tiden. När väl chocken över vissa händelser lagt sig så fanns det liksom ingen lust till att skriva något. Jag väljer att ligga lite lågt med vad som har hänt med hänsyn till andra inblandade, men så ont som det har gjort i hjärtat var det länge sen jag hade, tårarna har liksom inte velat ta slut. Och även nu när jag skriver detta så blir min blick suddig. I bland är livet lite väl tufft.

Tur det finns en och annan glädje också : )


Man får stoppa näsan i pälsen på en fluffig kanin och torka sina tårar.


*****************






onsdag 25 januari 2012

Växtfärgning.

Färgbad av granris och något kryddmått kaffe


Växtfärgning, ett urgammalt sätt att få färg på garn och tyg. Jag tar nu upp den stafettpinnen. Inga grälla färger här inte, nej så naturligt som möjligt vill jag ha det om jag ska göra det själv. Naturen har alltid inspirerat mig och så är det ju lite roligt att leka och experimentera också.
Blandad kompott: Bark, löv både färska och torkade, fryst svamp plockade direkt från trädstammarna här i skogen Det vita som syns är snö : )


I går gjorde jag ett färgbad med rödlök och kaffe. Lite längre fram i vår så ska jag visa vad jag använt färgbaden till.


***********************







tisdag 24 januari 2012

Mord i hönsgården.

Sambon har sagt att det finns råttor i den nerrasade gamla jordkällaren. Jag hade aldrig sett någon råtta, förens för några månader sen. Då skymtade jag en... *ryser* I höstas var jag en aning fundersam över hur mycket mat hönsen lyckades sätta i sig. Helt plötsligt så gick det åt ett par deciliter mer per dag och alltid när jag tittade till dem så var maten slut. Och jag öste i mer... En morgon så fick jag syn på en råtta i hönsgården. Där hade jag förklaringen till att det gick åt så mycket hönsmat. Dessa äckliga djur. Finns nog inget värre djur i den svenska faunan, som stark två kommer fästingen : (


Jag borde ha gillrat en fälla redan då. Men jag valde att ge hönsen mat två gånger om dagen i stället för att de skulle ha fri tillgång till fodret. Jag borde ha satt någon fälla också, men jag var lat. När jag märkte att de äckliga jävlarna varit på fodertunnorna och försökt att gnaga sig igenom dem så passerade de en gräns. När jag upptäckte att de tuggat sig in i varmkomposten under i från, den som enligt kommunen ska vara råttsäker ja då slog det lågor i mitt huvud. Nu skulle de väck!!!


En råtta blir snart 20 råttor som blir 100 råttor som blir 1500 råttor... Glää. Vi satte fällor på ett par ställen och där stod de sen med sitt bete och inget mera hände. Någon fälla löstes ut men ingen råtta dog : ( De är smarta. Jag lät det hela bero men i mitt huvud så ekade det; En råtta blir snart 1500 råttor... En större råttfälla med ett enormt *smäll* i inhandlades. Modellen verkade väl uttänkt. För att komma åt betet så måste råttan kliva upp på rampen som slår ner själva bygeln och dödar råttan. Verkade riktigt bra, den blev liggandes i hallen.


I går fick jag nog. Stod kvar utanför hönsgården, tyst och väntande när hönsen fått mat. Inte mindre än 5 stycken feta välmående äckliga råttor kom fram under hönshuset (nästa hönshus skall stå på plintar och inte som nu nästan direkt på marken så att råttorna gräver gångar där under) Jag vände tvärt på klacken och hämtade den nya råttfällan. Riggade den med chokladsås och hade redan i morse en död råtta i fällan : ) Gjorde mig av med den äckliga saken och laddade om...


Dagens skörd; 3 Vidriga kryp. 3 av 5, inte så tokigt... om det nu inte hunnit bli 1500 förståss.




Nu råttjävlar så är det krig!!!


**********************




söndag 22 januari 2012

Så kom vintern...


Vägen ner till oss...


I går snöade det lappvantar här. Snön kommer lite försent kan jag tycka. Lite som likheten mellan Juholt och SJ... båda avgår lite försent. Jag tycker att vintern är över och jag har snödroppar i gräsmattan. Vi var ute och for i Blekinge, nära Smålandsgränsen när eländet drog in. Vägen hann liksom inte bli moddig och spårig, snarare var det risk för vattenplaning. För mig är ju vädret här nere nytt så det var intressant att jämföra med hur det hade betett sig i Stockholm. Vi tittade på två objekt igår, ett avfärdades på direkten. Dessa mäklare, de kan konsten att fotografera det de vill fotografera, oftast. Marken var inte alls vad vi trodde och grannen bodde i trädgården kändes det som, så nej.

Det andra objektet har varit till salu länge. Nu är det tillbaks på Hemnet igen. Tydligen inte sålt. De gör ju så trots uppmaningen att de inte ska ta bort osålda objekt och lägga ut dem som "nya" igen. Detta stället kan vara intressant. Förmodligen så vill de ha lite mer än vad vi vill betala och det tillkommer skog, vill vi ha skog? Det tål att tänkas på.

************




lördag 21 januari 2012

Jag, en fibernörd.





En ren naturprodukt. Ullen är producerad av mina kaniner : )


********************


söndag 15 januari 2012

Vad är frigående höns?

Bilden av frigående höns är något skev. Det beror lite på vem man frågar. Är det jag som ska svara så är dessa två bilder min representant över vad frigående höns är. Enligt mig är det höns som får tillbringa sin tid ute eller inne beroendes på vad de själva väljer. De har möjlighet att picka och leta föda både från naturen och från en skål där de blir serverade ett bra hönsfoder.
Frigående behöver inte nödvändigtvis betyda att det inte finns stängsel. Stängsel är bra, det skyddar djuren. Stängsel kan också hålla andra fåglar borta från hönsen och desras mat, vilda fåglar bär på sjukdomar som man inte vill ha bland hönsen. En frigående höna får utlopp för sina behov av att vara just en vanlig höna tillsammans med en eller ett par tuppar. Det normala är att en hönsflock består av ett 20-30 tal djur, max. Då har man harmoni i flocken.

Hönseriernas definition av frigående höns var att bygga om, ta bort de gamla burarna där hönsen satt en och en på ett utrymme stort som ett A4:a papper... Nu skulle de rara pullorna få ett helt nytt liv så att gnällande konsumenter höll käft.

En frigående höna från ett industriellt hönseri slipper numera den trånga buren. Den frigående hönan är nu fri att konkurera om maten på ett naturligt sätt (?) Den lär aldrig se dagsljus då den fortfarande hålls inomhus i artificiellt ljus under hela dess korta liv. Tillsammans med 10 tusen andra höns så lever den sitt liv i en inomhus byggnad, utan sol, utan gräs eller annat att stimulera sig med. De frigående hönsen ska ha tillgång till sittpinnar men deras yta per höna är den samma. Ett A4 ark per höna. Det finns ett fåtal hönserier som låter sina djur gå utomhus men tyvärr framgår det inte på förpackningarna i affären hur den frigående hönan har levt eller hur den levt då den lagt de ägg du just tänkt köpa och det tycker jag är synd. För i min värld så är inte frigående höns instängda inomhus.


Den som har möjlighet att hålla höns borde göra ett försök, det är fantastiska djur. De kräver inte mycket. De ger ägg, kött och trevnad. De är bra för miljön på alla sätt och de tar hand om det mesta som blir över från husbondsfolkets middag.


*****************

*De två översta bilderna är på mina egna höns. De två undre är frigående höns som "räddats" och numera lever ett bättre liv hemma hos en privat person. Trots att det är frigående så ser man tydligt vilket dåligt skick de är i. Fjäderdräkten är total förstörd förmodligen pga av fjäderplockning från andra, lika stressade höns...



lördag 14 januari 2012

Ett efterlägtad paket.

Jag har saknat ett par kardor, men inte längre : ))
Såg en annons på ett forum. En som ville köpa kardor och en som hade svarat att han hade ett par kardor att sälja.

Den som ville köpa hade inte svarat på säljarens inlägg så jag slog till. Skickade ett pm och har nu fått hem ett par jättefina kardor. Gamla men oanvända : ) Extra glad blev jag över att krokarna sitter på en läderplatta, det är kvalitet det. Och enligt vad jag läst mig till det bästa. En del moderna kardor har en gummimatta över krokarna och de håller inte lika länge. Priset på kardor på nätbutikerna är ca 400 kronor. Jag betalade 50 kronor plus 60 kronor i frakt.


Med mina nya kardor så har jag kunnat karda ullen från satinangorakaninerna och spunnit garn av den. Att karda den ullen är lätt men att spinna var trixigare. Jag är nybörjare och det hade nog varit lättare att börja med tex fårull och inte världens svåraste ull ; ) Att spinna ett hekto angoraull tar ca 6 timmar... för en van. Hur länge jag satt vill jag inte ens tänka på men torsdagskvällen så kardades det framför tvn och hela fredagen spann jag och kardade upp den ull som var kvar, sen spann jag igen. Det blev ett svart nystan (grått för ögat) och ett beige. Mitt garn kunde varit tunnare, det får jag öva på.


Jag hade en sån träningsvärk i axlarna i går att det krävdes, massage(snäll sambo) tigerbalsam och en värktablett, somnade i sängen redan vid 22.00 med värkande axlar. I dag har jag spinnrocksförbud av sambon, max 3 timmar får jag sitta ; ) Och inget gnäll efter det...


*********************








tisdag 10 januari 2012

Tell it like it is.

Dutti kicka! Man ska göra ifrån sig ute och inte inne. Sen är det upp till oss människor att inte trampa it)


Ett lantligt boende i min favorit tidning speglar inte nödvändigtvis verkligheten. Nej i min favorit tidning så har man moderiktiga kläder, oftast dyrbara. när man klampar runt i potatislandet, står i hönsgårdar och pysslar med hö och halm. Håret är omsorgsfullt fixat och makeupen är fantastiskt. Jag lever på landet, visserligen så har vi varken grisar eller kor men vi har andra djur som ska ha tillsyn. Jag har nog aldrig matat våra höns i moderiktiga kläder som kostar lika mycket per plagg som en månads matkonto. Ej eller så har jag bytt hos kaninerna med fräck makeup. Hundarna rastas oftast i gamla utstlitna bra att ha kläder för rasta hundarna ändamål. Jag vet att tidningen ljuger, jag är medveten om att de vill sälja in en bild, en livstil. Jag har läst den i 10 år men det är först nu, de senaste två numrerna som jag har börjar att tröttna på den. Det händer liksom inget nytt.


Man tillsatte mode för ett par år sen, man har tillsatt resereportage och nu även recept Alla tre är skittrist att läsa om tycker jag. I alla fall när de finns med i varje nummer. Sen är det en hel del reklam, och ja jag förstår att det måste finnas. Det är trots allt en inkomstkälla. Men nu letar jag efter en ny tidning som kan tillfredsställa mig. Lantliv lägger jag på hyllan ett tag. Jag kommer att titta igenom den i affären står det något intressant så köper jag den som lösnummer hädan efter.


Mina funderingar om det riktiga lantlivet v.s det som visas i trendblaskorna funderade jag över då jag i den lätt geggande snömodden halkade omkring på gräsmattan och byggde ramverket till kaninburarna. Sanningen är den att jag blev både blöt, lortig och bajsig. Rätt långt ifrån den lantliga idyllen ; ) Ingen med hjärnan rättställd är ute och jobbar i de kläder som visas i magasinen. Det vore ju lätt löjligt och absurt.


*********************







måndag 9 januari 2012

Fortsättning på ystandet.

Så här blev dom. Cirka 700 gram ost totalt på 5 liter mjölk. Och JA det är ekonomi att göra dem själv jämfört med att köpa dem i affären. Åtminstone när man kollar kilopriset på den mögelost som jag brukar köpa. Fast det är lättare att ta en ost från hyllan och betala i kassan. Men vad är det för tjusning i det?
Det är lätt att göra ost, faktiskt (läste en kommentar på ett ostforum; Det är lätt att göra ost men en kost att göra en god ost) Bara jag som klantade till det lite igår. Den sammanlagda arbetsinsatsen är inte mer än någon timmes jobb. Färskost på fil har jag gjort förr men nu har jag testat att göra "riktig ost" och jag kommer att göra det igen. Nästa gång blir det Halloumi (stavas?) och fetaost eftersom det är en av sambons favorit ostar.

Mina ostar har nu fått lufthål rätt igenom med myecel från grönmögel. Nu ska den vila i två veckor innan jag provsmakar. Man bör kolla dem varje dag. De ska förvaras svalt, gärna i fuktad duk. Enligt receptet så kan man doppa dem i saltlake om de torkar för mycket. Även duken kan fuktas i laken. Helst så ska den lagras längre (minst 4 veckor) men jag tror inte jag kan hålla mig så länge : )

Det blev lite pyssel i köket även i dag. Jag satte två degar och det blev både morotslimpa och potatislimpa samt ett gäng frukostbröd av degarna. I morrn blir det lite annorlunda redskap mot de två senaste dagarna. I morrn ska jag skita ner mig ordentligt, förmodligen svära en del när jag mäter fel osv... I morgon ska jag börja bygga ytterligare ett par kaninburar. Jag hoppas att det inte ska spöregna för då får jag ställa in det projektet.


I kväll snöar det här : )



******************


söndag 8 januari 2012

Jag har gjort ost.

Att göra ost är kultur. Åtminstone så behövs det lite kultur. Min kultur gjorde jag på en del fil och två delar mjölk, av den mjölk som senare lite mystiskt skulle förvandlas till ost. Jag ljummade mjölken lite innan jag hällde i filen. Sen fick det hela vila ca 24 timmar i rumstemperatur.

I dag var det så dags att ysta mjölken till ost. Jag plockade fram de grejer jag trodde mig behöva, det hela såg nästan mer ut som om det var storstädning på gång... En durkslag att skilja vasslen från ostmassan, några träslevar, en bunke att hälla vasslen i, en hink modell större för den upphettade mjölken. Ett extra durkslag i fall att : ) och så den största kastrullen i detta hus.


En liten flaska med ostlöpe, ett måste om man ska göra hård ost och eller inte har tillgång till opastöriserad mjölk från bondgård. Min testost tänkte jag göra på fet gammaldags mjölk från butik, alltså är den pastöriserad. Dvs alla nyttiga bakterier är döda, liksom de onyttiga. Alltså måste man tillföra de bakterier som behövs. Det är här kulturen kommer in, den tillsätter den bakterieflora man vill ha och löpe gör att osten bla hårdnar.



I brist på jättestor kastrull när 5 liter mjölk skulle värmas upp så fick det värmas i omgångar. Den varma mjölken hälldes över i en vanlig plasthink, ren förståss. Och så var det det där med temperaturen. I alla reccept så har det stått olika, från 35-70 grader! Alltså värmde jag mjölken tills den var så varm att jag brände mig.



För att inte mjölken skulle svallna av för mycket medans omgång två stod på spisen så tog jag lite staniolpapper utanpå botten och la ett lock av det. Ett helt onödigt tilltag skulle det visa sig.


Det finns enligt hur jag läst mig till flera olika sätt satt tillsätta myecel (smak) till sin ost. Jag valde alla tre. Jag hade lite ost av en befintlig grönmögelost i kulturen. Jag la ner lite i den uppvärmda mjölken och jag tänkte tillsätta lite mer i morron när osten vilat och fått sin form.


För att göra ost behövs någon sorts form. Jag har köpt orkidekrukor i samma storlek som en bit köpemögelost : ) De kostade ett par kronor styck. Det viktiga är att vasslen kan rinna av osten så att den torkar.

Ett enkelt lakanstyg, lätt fuktad eller en silduk är bra så att osten inte fastnar när den blir torrare. Medans jag pysslade med detta så stod min hink med varm mjölk, kultur och löpe och skulle svalna. Jag hade rört om ordentligt efter att ha tillsatt alla ingredienser Nu skulle den vila och undret skulle ske. Mjölken skulle löpa dvs ostmassan skilja sig från vasslen. Enligt receptet så skulle det ta ca 30-40 minuter...


Jo tjena, hinken stod en timme, den stod i två timmar. Den bars ut i trädgården och stod där hela förmiddagen utan att det blev någon magi : ( Inte blev det någon ost inte. Tröttnade tillslut och bar in den funderade över vad jag gjort fel men kunde inte se att jag gjort något annorlunda än vad man skulle. Bestämde mig för att försöka värma upp mjölken igen. Under tiden jag värmde på mjölken så tillsatte jag en extra skvätt fil och en extra dutt av löpen och då blev det magi! Vasslen och ostmassan separerade hurreeka! När jag tyckte att det verkade klart så slog jag mjölken över durkslaget, vasslen samlade jag upp i byttan under och kvar i durkslaget låg ostmassan.

TATAM!



Min första ost, eller i alla fall embryo till ost

(stolt, stolt, stolt)

När den mesta vasslen runnit av ostmassan i durkslaget så slog jag massan i mina formar. Under en timme så vänder man ostmassan var 10 minut ungefär. Man kan krama massan lätt i duken så att överflödig vasslen rinner av. Hålen i botten på mina formar hjälpte till. Detta var steg ett. Nu ligger det 4 stycken ostar och väntar på fortsatt utveckling. Till den ena har jag satt Timjan och grönmögel. De andra har bara fått grönmögelmyecel. Senare i kväll ska jag doppa en trubbig pinne i mögelosten och sen i den nya osten. På så sätt får den nya osten mera myecel och hålen gör att osten luftas. Luft behövs för att möglet ska utvecklas ordentligt. Sen ska ostarna förvaras svalt, gärna i duk över natten. Ej i kylskåp.


Fortsättning följer....


********************



lördag 7 januari 2012

Husletarjakt.



I morse så tyckte tuppen att det var vår (kanske har han hört mig tjata om den) Han satt på vakt precis innanför hönsluckan när damerna skulle ut. Som en drucken sjöman fällde han ner ena vingen mot backen, vinglade runt utvald höna ett halvtvarv med lätt slagsida. Hönorna lät sig inte förföras snarare förfäras av hans libido. Nu har vi en snäll tupp, han fortsätter vingla runt dem med hopp om att få till det. Finns ju tuppar som helt fräckt kastar sig över hönorna och snarast våldtar dem. Det finns tuppar som inte kan låta damerna vara i fred utan är efter dem hela tiden, en sån tupp blir inte gammal hos mig.


Vår gentlemanna tupp lyckades få tag på en av de unga hönsen och hon låg still. Sen var det dags att triumferande gala ut sin manlighet... Locka hönsen till matskålen med ett förnöjsamt läte; Se tjejer, jag är inte bara stor, manlig och stark. Jag kan fixa mat också! Att sen jag står bredvid med foderskopan i handen, det räknas inte.


Efter att ha studerat detta beteende så tror jag att våren är på väg. Kanske vill nån höna börja värpa snart. Jag har verkligen saknat deras goda ägg. Utan extra lyse i hönshuset så blir värpsäsongen kortare.


I går var jag missmodig, ledsen och irriterad. Pratade med säljaren av det hus vi lagt bud på. De tyckte att budet var i underkant. Märkliga människor. Vår bankman, de mäklare vi pratat med och alla andra gör samma värdering av huset som vi gjort. Men tyvärr lever dessa åldriga syskon i en annan verklighet (huvudet i sanden) De tror sig äga Soliden och det får man milijoner för. Det hela är mycket frustrerande Vi stryker ett streck över detta hus nu, lägger inte någon mer energi på det. Det får stå där osålt, kanske säljaren tar sitt förnuft till fånga någongång. Men vi drar oss ur.


I stället så åkte vi och tittade på ett annat ställe, ett som sambon sagt ja till och jag; Njää. Jag ville ge det en chans till, se det med nya ögon. Jag är fortfarande inte helt imponerad av husets läge men mja... det har en del andra stora plus. När vi åkte där ifrån hade jag en känsla av; Ja, varför inte. Medans sambons känsla var; Njää...




*SUCK*






**********************


fredag 6 januari 2012

Det blir sooool idag!

Jag blir nästan lite religiös när jag ser att bortom skogen så vaknar solen till : ) Den orkar ännu inte över trädtopparna men det gör ingenting jag vet att den finns där och det gör skillnad.
Tänker ta hundarna på en långis idag. Det här är vår väg som leder ner till oss. Den är cirka en halv kilometer lång och längs vägen växer det jordgubbar... Trodde själv först att det var smultron med väldans stora blad men sambon sa att det var jordgubbar, vilket jag hade svårt att tro. Det är jordgubbar! Han som bott här förr, som föddes här med sina 8 syskon, han som aldrig lämnade stugan förens han dog. Han har jobbat hårt med trädgården. Här finns mycket av allt.

Den här rundeln av sten ser rätt lagom spännande ut nu. Men jag ska visa er bilder längre fram, när alla tusentals liljor blommar. De trivs så bra att de har spritt sig till skogen, där växer de i tuvor. Framför muren så klänger en söt liten rosa ros och upp för trädet, slingrandes runt och över muren så trivs vildvinet. Lite överallt så kikar fingerborgsblommor upp i varierande storlekar och färg. Men än så är det bara januari...



Hoppas ni alla får en fin dag : )


***************



onsdag 4 januari 2012

Vårkänslor.

Jag är fullt medveten om att det bara är januari och tekniskt sett fortfarande vinter. Eller som jag hörde på tvn, har det inte varit snö så är det fortfarande höst...


Vad som är vad får andra tvista om, jag har i alla fall några droppar vårkänslor i mig och jag är inte den enda. I rabatten så spirar de första snödropparna. Ja de har inte slagit ut eller visar knopp, men stjälkarna står där, Raka och stolta. De tål ju en frostknäpp eller två om det nu skulle bli så. Bredvid de stolta så har den nerklippta Aklejan satt fart. Med alla sina 10 centimeter över jordytan så sträcker den på sig i det milda vädret och jag kan inte låta bli att ryckas med : ) Det planeras för fullt för kommande vår och sommar. Jag står för djur och odlingsplanering. Sambon tänker nog smita i väg och träna hund så ofta han kan. Han började redan idag då han var hemma innan mörkret lagt tomten i fullständigt mörker.


Med 4 pinnar i handen så stegade han ut en ruta på någon kvadratmeter och trampade omkring där, slängde ut rikligt med korv och satte ner julklappen där. Den lilla uppförde sig som det var tänkt att hon skulle göra och mannen log. Tycker nog att hon gjort mer nytta idag som sällskapsdam åt mig när jag jobbat nere i boden. Det gäller bara att se till att hon inte blir alltför vit av all färg. Sen har hon upptäckt hönsen idag också, det var ball att skälla på. Hönsen svarade med att förvirrat sträcka på sina halsar och snurra runt sina huvudet i 180 grader med förvånade miner...


Själv så har jag planerat in 10 små gässlingar till i vår. Förmodligen så blir det Skånegås. Det står på listan över utrotningshotad art. Inte akut men dock så pass att det är det ras jag vill ha. Det är värre med Ölandsgåsen, den är i akutbehov av att fler föder upp den och bevarar rasen. Det är en mindre gås, egentligen så passar den bättre som familjemiddag med sin mindre storlek. En Skånegås räcker till ett större kalas. Hm... kanske får tänka om !?


*******************



tisdag 3 januari 2012

Skördetid för Satinangoraull.

I går så märkte jag att de unga kanindamerna börjat släppa sin päls. Det märker man genom att dra försiktigt i några hårstrån. Lossnar de så är pälsen mogen att "skördas".
Pälsens längd på ryggen är ca 10 cm.

Med en underbar lyster. Tänk vad naturen kan skapa : )


Jag borstar igenom pälsen lätt, kollar om det finns tovor. Damerna bor på spån i sina burar och lite flingor av spån var det enda som fanns i pälsen, helt tovfria för övrigt. Jag gör en mittbena längs med ryggen.


Och börjar försiktigt klippa, en liten "tova" i taget. Jag vinklar ut saxskäret från huden så att man inte av misstag råkar klippa i skinnet. Bättre ta lite mindre ull i varje klipp. Borstar till lite snyggt inför nästa klipp om det behövs.


Munkfrisyr : ))

Ryggen och en bit ner på sidorna är spinnull resten passar bättre för tovning då den fibern är lite för kort och svår att spinna.


Det blev inte så mycket kvar av den unga damen...

Man klipper hela kaninen. Även svansen, kinder, mage och fötter. Den ullen går till tovning. Det blev 100g fin spinnull som blir garn. Tovullen har jag inte vägt.


*************************