Efter att det regnat så gott som hela dagen, non stop så blev det för mycket för taket på huset. Det droppade från nåt obestämt ställe ner längs murstocken i gästrummet... och mannen som gått med lupp över hela taket i somras : ( Gamla hus är härliga, fulla med charm och överraskningar... not! Det är ju inte riktigt läge att skicka upp mannen på taket i det skick som han är i för tillfället och jag, jag kliver knappt upp på en stege. Har vi tur så fryser det på snart då slipper vi läckage ; )
En promenad med hundarna i regnet har vi hunnit med i dag. Mannen ska röra på sig och jag ville ut och plocka saker till höst och juldekorationer. Det regnade så mycket att det tillslut rann ner för ansiktet, fast jag tyckte inte att det gjorde så mycket skogen luktade skog och just då fanns det inga måsten. Dessutom så hade jag lagt in ordentligt med ved i vedspisen innan och kakelugnen håller sig varm på morgonbrasan i flera timmar och torra kläder hade vi ju hemma i garderoberna. Jag fann det jag ville ha; Mossor av olika slag, lite kottar, Lummer, ja jag vet att det är fridlyst i hela Sverige men då har nog de som fridlyst Lummern inte varit i våra skogar och tittat. Här växer den tätt som Timotej på fältet... Så ja, jag stal lite Lummer. Fyyyyyyyyyyy på mig. Efter att ha plockat så mycket pyssel ute i naturen så var det dags att ge sig på lite pyssel i köket vid hemkomsten.
Vedspisen är fantastisk att laga mat på, när den blitt ordentligt varm vill säga. Att tända den är lätt, sen är det bara att mata den med ved i timmar för att den skall bli tillräckligt varm. I alla fall så pass varm att man kan använda ugnen. Det bästa är att värmen sprider sig i köket så den tas tillvara : ) Sen är det nåt med vedspisen som gör att maten blir så mycket godare än på den vanliga spisen. Den vanliga elspisen har vi kopplat ur och ställt undan. Så nu är det bara vedspisen som gäller. Det innebär att matlagningen tar några timmar och man måste förbereda i tid. Kanske inget för en stressad vardag eller så kanske det är det, ett sätt att komma ner i varv. För mig är matlagning terapi. Jag kan lätt ha spisen full av grytor och lagar ofta flera rätter samtidigt, som skall frysas in. Vem orkar laga mat varenda dag med vedspis *ler*
I dag tänkte jag också ge mig på detta magiska som man gör med mjöl, bakar! Jag är urusel på det, jag saknar nog en gen. Men skam den som ger sig, övning ger ju färdighet säger man ju. Jag har övat i 20 år, någon gång skall man väl lyckas... Eftersom jag då nyss har skrivit att jag oftast har flera kastruller på gång så blev det några inkokta päron också.
Helt ärligt. Jag är super stolt över min kaka. Detta under som jag rört ihop, hällt i formen och satt in i vedugnen. Den är inte den lättaste att få till maten i. Kakan höll ihop, den fick rätt färg, den steg på höjden och den smakade ljuvligt. Den betedde sig precis så som en kaka ska : ) -Du kan ju baka, sa mannen och tog en bit till av kakan till kaffet.
-Ja idag ja, svarade jag stolt som en tupp över min enkla sockerkaka.
För mig är den ett mästerverk, för andra en bagatell. Nåt man snor i hop medans man snyter barnen, skriver handlingslista och talar i telefonen. För min del tog det en halv dag och full koncentration att få till den. Men så är den också lite exklusive med sitt dolda innehåll av äpplen : )))
