Tillbaka blick...

Det rum som vi valde att ha som sovrum, jag förälskade mig genast i det : )

Det känns riktigt bra nu, fast vi inte renoverar något för tillfället. Vi har nåt en bra bit på väg. Vårat hus fungerar att bo i : ) Faktiskt är det så att man fort glömmer hur det såg ut från början, jag kom att tänka på det idag. Vårat sovrum som jag trivs så bra i det är ju faktiskt vi som har åstadkommit den trivseln. Det har ju inte alltid sett ut så...

Jag var tvungen att öppna den mapp i datorn där korten från sovrumsrenoveringen ligger sparade. Jag har varit flitig med kameran under hela vår renovering. Kul att ha kvar längre fram, för som sagt men glömmer fort hur det såg ut innan. Korten kan också fungera som ett litet beröm på att man faktiskt fått en hel del gjort, bilderna är ju tydliga bevis.

Slitna bruna plastmattor på golvet, buckliga tapeter på väggarna, under, flera lager med tapet och papp. I taket, takpapp men så ful att den bara var att riva ner.

En byrå som lämnats kvar av den förra ägarinnan.

Grannen berättade att den förra ägarinnan gärna hade sett att nån av barnbarnen tog över den, de tyckte den va ful. Själv så gillade jag den så den fick ett nytt liv hos oss : ) Där den står har den alltid stått och står än idag.

Här har vi börjat att pilla på tapeterna i vårt blivande sovrum.

Vi hade en helt hus att städa och röja ur då mycket lämnats kvar. Allt delades upp i tre högar; slänga, spara och kanske... De två första månaderna sov vi i en bäddsoffa nere i vardagsrummet tillsammans med 6 hundar, ja de låg på golvet i och för sig ; ) Efter två veckor av tittande i bodar, garderober uthus och skrymslen så sa jag till mannen att nu jädrar sätter vi igång, min rygg går av i bäddsoffan. Jag vill ha ett riktigt sovrum!

Under takpappen fanns det pärlspont.

Bakom flera lager av tapet och papp så fanns det träväggar, till största delen av pärlspont.

Att riva loss tapet kan vara kul om det lossnar i sjok. Men tyvärr så fästes gamal tapet och papp med nubb. Jag vet inte hur många tiotusentals nubb/pappspik som jag dragit ur detta hus väggar. Men det blir nog några kilo. Man tänker inte man bara gör och sen svär man emellan åt när man stannar upp och tittar på arbetet och inser att man inte alls har kommit så långt som det känns...

Men för varje ny grej som avlägsnas, för varje hinder man tar sig förbi så ökar spänningen och glädjen. Allt slit kommer att ge resultat, så småningom.

Det gäller bara att orka hela vägen. Har man väl börjat så finns det ingen återvändo.

När nubb, papp och gamla tapeter är borta så har man en stunds njutning framför sig. Äntligen så är det skitgörat över. Mannen ville ha spotar och jag sa inte emot, inte så mycket i alla fall. Han monterade dem själv så...

Jag påbörjade nästa jobb, att spackla igen nubbhålen och slipade väggarna efter det.

Vi beställde linoljefärg och satte igång att måla vårt sovrum. Första lagret strykes på tunt och skall torka en evighet, kändes det som. 4 gånger målades väggarna med vit linoljefärg. En vecka nästan emellan varje strykning fick färgen torka. Under tiden så mådde mannen konstant illa (han tål inte färgen) och jag gnällde över bäddsoffan i vardagsrummet ; )

Innan sista strykningen på väggarna så rev jag upp golvet. Under plastmattan fanns masoniten och under denna så låg det gamla grangolvet.

Vi beslöt att ha grangolvet kvar, slipade det bara lite lätt och målade det grått med 3 lager.

Så här blev det och jag måste skryta lite, jag är väldigt nöjd. Det lilla lite mörka sovrummet känns dubbelt så stort. I morron ska jag lägga in lite bilder på hur vi har det i sovrummet idag.


*******