I dag har vi varit på favorit loppisen. Kollade deras hemsida för att försäkra oss om att de hade öppet. En trevlig överraskning; De hade 50% rea på allt!
Hittade dessa jättesöta pinglor i keramik ca 15cm långa. De ger ett sprött pinglande i från sig. Tror de kommer att få hänga i något fönster. Hade först tänkt ta med en rulle silvertejp och sätta för munnen på mannen som ofta kommer med inspirerande kommentarer i stil med; Vad ska du med den till, den är väl onödig och diverse annat dumt när jag vill shoppa loss. Tyvärr så har jag också allt för ofta lyssnat på honom och sen ångrat mig grymt. Jag har fortfarande 4 sängbord, ett par varje gång som, jag velat ha men backat på när mannen opponerat sig. Ett av paren kan jag nog fortsätta att leva utan men den andra paret *suck* det tänker jag fortfarande på. För att inte tala om slagbordet! Jag förlåter honom aldrig. Men se idag var det min dag, mannen/chauffören/bäraren skulle snällt få hålla sig i bakgrunden och jag förvarnade honom att jag inte ville höra ett ljud från honom hur mycket lump jag än handlade.
"Min" loppis drivs av Emmaus. En organisation som inte är så känd men de sysslar med välgörenhet och bistånd. För ett tag sen så var det ett program om dem på tv, en dokumentär om en organisation som inte gör så mycket väsen av sig men som till skillnad mot många andra organisationer verkligen levererar pengar dit de ska. En väldigt liten del av pengarna går till att driva organisationen. De satsar inte heller mycket på reklam och profilering, sånt kostar ju som bekant pengar.
I dag så har vi skänkt ca 750 kronor till Emmaus och deras hjälparbete : )
I dag så kom vi hem nöjda och glada med bilen full av sånt som vi tyckte att vi behövde här hemma. En win-win situation alltså. Ett skönt amerikanskt utryck.
(win-win situation often refers to situation where one benefits, not necessarily through someone else's loss)
Mannen, chauffören, bäraren... kärt barn har många namn. Han var storstilad idag och steg snabbt i rang. Loppisen är inrymd på en bondgård så det finns flera lador att gå och rota i. Jag brukar börja i den första ladan där krukor och blomprylar brukar finnas. Mannen han går direkt bort till en lada med blandat skrot (enligt mitt sätt att se det) Där finns lite elprylar, sånt som är oljigt, gamla handfat etc.
Från krukorna så avancerar jag till kläder, tyger och mattor. Sen vidare allt enligt mitt eget system för att inte missa en enda pryl som jag kan ha nytta av. Under armen bar jag den korg som utlånas till oss besökare att stoppa grejer i. Jag fick med mig någon blomkruka och höll på att köpa på mig ett par trasmattor till men hejdade mig. Stod och velade, det var ju ändå 50% å andra sidan så har jag en massa trasmattor och igentligen så far de mest omkring på golvet när hundarna får nåt spring-i-benen-ryck... Alltså avstod jag mattorna. Min lilla korg fylldes snabbt av småsaker jag tyckte mig behöva. Men mannen han briljerade idag, fullkomligt. Han hittade det vi kom för. Jag, jag gick bara förbi... på väg mot nästa lada enligt mitt mönster.
Det var sagt att vi behövde nån form av skänk att stoppa undan tv, stereo, DVD och allt vad det heter i vardagsrummet. Jag vill inte ha dem stående framme, nej göm dem i ett skåp. Mannen hittade skänken. Den blir alldeles kanon. Det hörde till en överdel också. Mannen tyckte att vi skulle lämna den kvar men äsch, vi har ju betalat för hela möbeln och någon användning kanske överdelen kan komma att få. Så skänk med överdel lastades ombord i bilen.
Mannens vinst, han är numera stolt boskapsägare.I det gamla mjölkrummet på bondgården så står det lite finare saker undanplockade och dit måste man också gå och kika. Även där fyllde jag en korg med saker. Träffade mannen på väg ut genom dörren till nästa lada och han informerade mig om att han hittat en lampa till vardagsrummet. Det var också en sak vi tänkt köpa. Lite avvaktande så frågade jag om lampan, den hade han redan burit upp till kassan och ställt åt sidan. Jag följde snällt med dit och konstaterade att lampan nog var dagens fynd. En läslampa på fot i mörk mässing, lite ärgad, lite krusidullig Art Decostil. Fullständigt underbar! Den följde självklart också med hem och mannen drog en suck av lättnad över att slippa den fula industrilampan på fot som jag ställt i vardagsrummet. Ha! än har jag inte bestämt vilken lampa som skall vara där.
Jag var himla nöjd med våra inköp när jag stod vid kassan och skulle betala. Mannen passade på att skänka ytterligare ett par kronor till välgörenhet genom att ta lotter för en guldpeng, 2 kronor styck kostade dom. Oj hör jag honom säga när han öppnar första lotten...
-Jag har vunnit första pris!
Ett nöjdare flin får man leta efter. Första pris var ett kalvskin. Så nu har vi både en ren och en kalv. Jag önskar mig en mink i garderoben och en jaguar i garaget sen jädrar är man i smöret ; )
Detta är överdelen till skåpet. Ser inte mycket ut för världen just nu, men snart så har de blivit vitt och fått en liten sittdyna ovanpå. När vi kom hem så sa mannen att överdelen kunde ju fungera som sittbänk i hallen och ja, den passade perfekt. Så det var bara att möblera om efter hans instruktioner. Tror banne mig att det finns en liten loppande hemma man i karln ; ) Två skåp med två hyllplan. Ett par träbackar eller korgar för vantförvaring ryms där i.
Jag loppade bland annat ett par plädar, det får jag aldrig nog av. Denna ska tvättas sen kommer den nog att användas i soffan. Mannen satte genast igång med att förvandla skåpet till den vardagsrumsmöbel vi behöver. På baksidan så borrades det ett runt hål för alla sladdar, benen kapades för att få ett bättre intryck av möbeln (lägger in blider när den är helt färdig) Den var väl högbent. Vi ska leva med den en tid innan vi bestämmer oss, målas eller inte. Jag tror nog redan att jag bestämt mig, den blir vit.
Och detta är mitt fynd, mitt alldeles egna : )) Det som fick mig att nästan förse mannen med silvertejp. Han tyckte den var apful. Mer om den i morron, för jag vet faktiskt inte riktigt vad det är. Just nu så går den under namnet konken här hemma och den kommer nog att få bli barskåp.
****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar