Lila funderingar.

De hade utlovats sol idag och jag hade lovat lila vinterkappa.

Så trots att det är ett mulet skitväder så får jag väl hålla mitt ord och fota den lila saken.

Nu är det inte meningen att jag skall springa runt med denna i skogen utan denna skall bäras när vi är ute och fin-åker, visar upp oss på stan ;)

(Jag har klippt av håret, trodde jag i alla fall men ser jag mig så här så har jag ju mycket hår kvar)

Lila, det har jag aldrig varit speciellt förtjust i. Eller kanske jag är det lite hemligt så där när ingen ser? Drar mig till minnes en lila skjorta som jag köpte för säkert 20 år sen. När jag tröttnade på den efter flera år så tog min mor över den. Efter ytterligare några år kom den tillbaks till min garderob och den användes ofta. Och jag har ännu kvar min Palestinasjal, de som var så populära på 80 talet. De fanns i rött, blått eller lila, min är självklart lila. Denna färg jag knappt tål :)

Nog om färgen, det bästa med kappan är priset, 75 kronor. Först så trodde jag att det var en hiskeligt ful lila mockarock och tyckte nästan att det var tur att djuret var dött, med tanke på färgen... men den var för lätt och lappen inuti talade om att det var fuskmocka. Det näst bästa med den är att den är tvättbar något man inte kan vara utan som hundägare.

Trevlig fredag på er :)

*********

Återvinning av gamla ulltröjor.

 Rolig julklapp? Nya vantar till barnen?Eller bara ett sätt att vara klimat smart för sig själv och bidra med nåt litet?

 Om man nu inte kan sticka, eller för den delen har någon lust men kanske ändå vill ha nåt pyssel så hittade jag denna ide på nätet. Återbruk av textilier är inget nytt, de höll vi på med redan när vi hade skapat vårt första plagg av vår första ull. Helt enkelt därför att processen från ull till kläder tog så lång tid. Varje plagg var dyrbart och kunde ärvas om igen så länge det höll i hop och efter det så kunde det sys om till nåt annat och fortsätta gå i arv ett tag till. Ett plagg som man först klippt av fåret, tvättat, torkat, kardat, spunnet och sedan vävt det hanterar man inte hur som helst. Ett sådant plagg vårdas och sparas så länge det bara går.

 Så är det ju inte längre. Fast processen från ull till kläder är densamma. Med mer slitage på vår jord och så går det snabbare och det är ju bra... Eller inte. Att vi förlorat känslan för vad saker och ting är värda egentligen märks inte minst på hur vi hanterar just våra kläder. Man kan alltid köpa nytt.

 Fast lider man av min sjukdom som går under namnet OCD så gillar man att göra om och skapa nytt av det jag redan har eller kommer över billigt. En ulltröja som blivit för liten, har fel färg eller helt enkelt inte passar längre kan med lite fantasi bli till nästan vad som helst och få ett nytt liv.

Har man ingen ulltröja hemma så kan man alltid spana på loppisar. En tvätt i 40 grader tovar ytan lätt och krymper plagget lite. Är man ine nöjd så tvättar man engång till i 60 grader. Sen klipper man tröjan efter lämplig mall och syr sig ett par tumvantar, en mössa, ett par tofflor eller nåt annat kreativt.

OCD, denna mystiska sjukdom utläses Obsessive crafting disorder.

I morron ska jag visa min nya vinterkappa inköpt i veckan på loppis för 75 kronor och den är hiskeligt... lila!

Väl mött!

***************

Alla bilder är snodda från nätet

Kaninfluff.

Svart satinangorahane på klippbordet med oemotståndlig härlig päls :)

I dag återkom internet och fast telefoni efter att ha varit borta en vecka. Vi hade internet om än opålitlig och telefonen fungerade (fast det sprakade i den när man pratade) enda tills jag felanmälde den då dog det. Men nu är det fixat och kanske ska man skämmas över att vara så beroende av sin dator men det struntar jag i, har jag inte internet så surar jag och har väl nån form av abstinens förmodar jag för ingenting är riktigt kul om man inte kan koppla upp sig. Telefonen är jag inte lika beroende av och mobilen den skrotade jag för två år sen. Stängde av den bara eftersom vi ändå har så dålig teckning här och jag saknar den inte ett dugg, inte ens när jag lämnar hemmet och är ute och far. Mycket beror väl det på att sambon har en mobil. Det är hans napp...

Trevlig onsdag!

********

Nordisk folklore och jag låter mig inspireras.

Just nu så låter jag mig förföras av Solveig Hisdals fantastiska koftor med härliga färger och mönster. Jag som varit en beige person i hela mitt liv är smått förälskad över det hon skapar. Grunden är gamla traditionella norska mönster från förr.

Jag prövar mig på nåt litet. Ett par handledsvärmare. Mönstret är mitt men inspirationen är tydlig. Solveig Hisdals vackra bok Dikt i maskor tummas flitigt om kvällarna.

Självklart så måste jag pröva att sticka en av hennes koftor också någon gång. Ett framtida slowknitting projekt när jag har rätt garn för en sådan kofta. Tyvärr så går boken knappt att få tag i längre, den kom ut på svenska 2003, men på biblioteket fanns den : ) Vill man se mer av Solveigs fantastiska kläder så kolla in klädmärket Oleana.

Trevlig torsdag, får se om det går att posta detta inlägg nu. Internet strular big time sen söta Simone drog förbi... 

*****

 Bilderna på Solveigs koftor har jag lånat från webben

 

Spöregn, spöken och kroppkakor.

Måndag eller ej, ett ljus förhöjer dagens frukost när det är så här mörkt ute. I går serverade jag ett 50 tal Blekingska kroppkakor, att det blev just den varianten beror på att de är lokalpatrioter här nere. Nåt annat duga ej. Att det blev så många beror på att klubben hade MH beskrivning för några glada hundar och de 7 figuranterna + tävlingsledaren + beskrivaren bjuds på lunch. Behöver jag säga att kroppkakor var en hit? Nä tänkte väl det. Det fanns 1 kroppkaka kvar när alla hade ätit. Och då hade jag ändå tagit till med några extra, vilka jag sålde till de som vill ha. Till kroppkakorna så serverades det ovispad grädde (ja, det är så de äter dem här nere...) lingonsylt och sen hade jag smält äkta smör och hällt i en termos att ha till. Allt smör gick åt :)

Klubben har varken el eller vatten men en liten bod där en del saker kan förvaras. Med ett spritkök och lite gasol så gick det galant att få vattnet att koka och "kroppisarna" varma. Klockan 07.00 så stod jag på klubben i spöregn och tänkte.. jaha... det blir en lång dag, en blöt dag... Sen var det bara att sätta igång. Upp med termosarna med det varma vattnet, fram med ost och skinkfrallorna jag gjort iordning hemma, te pulverkaffe och allt annat som de kan tänkas vilja ha till frukost, de tappra 7+ en del annat löst folk. Det var trångt i och runt mitt provisoriska kök under markisen med så mycket folk men med en viss mysfaktor i blötan.

Klockan 15.00 så var jag hemma igen. Då var jag trött, blöt men nöjd. Dagen hade flytit (haha... också ett ord att använda när regnet öst ner) på bra och alla var nöjda. En lång dusch, nya varma torra kläder och allt var som vanligt igen. I dag så ska bibloteket besökas. Tycker att det är en himla fin tillgång, våra bibliotek :) Sen behöver jag ringa och felanmäla telefonen, internet är sig inte likt sen stormen och det sprakar i telefonen. 

Till er andra, ha en bra dag!

Nej jag hade inte gjort kroppkakorna själv, de var inköpta på Blekinges egen kroppkake fabrik.

*********

Nu har det börjat!

WOVEMBER! 

Ett av mina mindre stickspår. Lite för tjockt garn för min smak och inte heller har jag vetat vad jag skulle använda det till. Säljaren sa att det var finullskorsning när jag köpte ullen men jag tvivlar. Korsning absolut men finull... nä, inte en chans. Säljaren hade så många märkliga idéer överlag och inte mye kunskap om att bereda ull så, finull... nä ;) Annars så var det inget fel på ullen, fin att spinna, enkel. Så varför i herrans namn gjorde jag garnet så tjockt för, jag är ju inte ens särskilt förtjust i tjocka garner!?

Så garnet har fått ligga och vila. Jag har experimenterat med att svamp och växtfärga en del av det som sedan återigen legat en tid. De naturliga färgerna är helt ljuvliga. Kan titta på dem hur mycket som helst. Den mjuka, lugn lystern de har kan inte fås på kemisk väg. Kemfärger blänker mer hysteriskt.

Denna månad november är en särskilt månad för alla ullnördar, ulloholics, ullfreaks kärt barn har många namn. Denna månad, november så drar Bloggen Wovember igång igen efter att ha slumrat i nästan ett år. En månad om året så strömmar ullbidrag in från hela världen och det är ett nytt inlägg varje dag i bloggen. Det kan vara från en liten fårfarmare, en större textilindustri eller bidrag från dig och mig. Bloggen är full av vackra (porr)bilder för den som gillar ullfiber, form och framställande.


Så vad blev det då av mitt lilla stickspår, jo ett par benvärmare :) Ett snabbt, totalt oavancerat projekt som stickades klart på ett par timmar. Jag som går i kjol och pants året om kommer nu att ha lite extra färgglatt mys om benen när det drar kallt.



Trevlig lördag på er, glöm inte att kika in här >>, för nu har det börjat!

*******

Härliga halloweeeen, håll grytan kokande...

Småregnigt och småjävligt ute. Jag kommer att börja dagen med att koka mina häxbrygder. Passande så här i Halloweeeeeeeeeen tider... Det blir ett uppkok på blodrödspindelskivling, det är tredje gången för de svamparna så jag är osäker på hur mycket färg det finns kvar i dem. Så jag kompletterar med hattarna från rödskivig kanelspindelskivling, enbart hattarna. I grytan så kommer även en vit kjol som jag tröttnat på att få bada när jag silat bort svamparna. Jag är lite tveksam på vad den är gjort av för fiber men *bomull helt klart och sen säkert nåt miljöskräp som är lättproducerat av nån underbetalt stackare i ett fattigt land. Tror det är en gammal H&M trasa jag köpte en gång mot bättre vetande. Jag betar med en liten nypa alun. Nu hoppas jag att den får en mustig höstfärg sin sista tid i livet. Eller tja vem vet. Kanske sista vilan blir att remsas sönder och spinnas in tillsammans med någon härlig ull och bli till ett nytt garn :)

Trevlig fredag!

*Bomull är en av jordens mest energikrävande fiber. Det krävs ca 4100 l vatten för att producera en T-shirt. Mer fakta om det visuella vattnet hittar du här-->

*************