Här bor vi, man anar stugan i bakgrunden om man ser igenom all sly. Strunta i den röda ringen så länge :) Här har jag gått och skrotat med hundarna i många år nu. Muttrat lite det senast året över att det borde vara rönn som växer här, men rönn är sällsynt häromkring tyvärr. Annars så är habitatet perfekt för den gäckande lilla svampen lysticka Hapalopilus rutilans. De vill gärna växa på döda rönngrenar, ha sol (denna glänta är solstänkt hela våren, tills alla löv slagit ut) Gärna vatten, bakom ryggen på mig så är det sankt och kärrigt på vårkanten. I dag så hade jag tänkt tälja lite bark från skott och grenar för att se vad för färg det skulle kunna ge. Nu tog allt en annan vändning.
Jag vände mig om och stirrade rätt in i denna svamp och trots att jag aldrig sett en lysticka förut i verkligheten, bara en hel del dåliga bilder på nätet så visste jag, det bara MÅSTE vara en lysticka.
Inte en färsk utan en gammal och inte en utan TVÅ
Nu vet jag hur en ornitolog känner sig när han får syn på nåt ovanligt, nån pippi som man inte ser varje dag. Mitt hjärta bultade och jag var alldeles i extas. Samtidigt som förnuftet säger åt en att ta det lugnt, att man ska tänka på alla de gånger man trott att det skall vara en lysticka man funnit och så har det bara varit skräp.
Att med darrig hand doppa en tops i ammoniak för att sen se droppen omedelbart färga svampen lila det är lycka det, lyslycka. Dagen har nästan varit smått religiös *s*
Svampen väger hela 1-2 g ,vågen pendlar. Nu gäller det bara att hitta några till. Det tog mig ett år att hitta dessa, nästa år kanske jag hittar något gram till :))
******
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar