Visst är det höst i luften...

Den här bilden tog jag i sommras.
På den plats vid Dalälven där vi badat med hundarna hela sommaren. Nu läggs det till mina minnen : )

För i morse var det lite kyligt när jag öppnade dörren och släppte ut hundarna. Inte kallt men liksom en påminnelse att vi går mot den mörka årstiden. Regnat har det också gjort hela dan. Inte spöregnat utan så där lite engelskt.... det är fina, fina regndroppar som man blir totalt dyngsur av om man är ute någon längre stund. När mannen åkt iväg för att jobba så stängde jag in mig i hönshuset och spacklade det sista på väggarna. Sen for jag runt och letade efter något lämpligt att ha som sittpinnar till de blivande damerna som skall få flytta in.

Men just rundstavar i lämplig längd och dimension har vi det lite kort om. Tog en sväng i skogen med hundarna, vi har ju skogen bakom stallet, för att leta efter lämpligt träd att helt enkelt knycka ; ) Han som äger skogen är en hygglig prick och egentligen så borde jag ha frågat honom om lov. Men min tanke var att sly är väl ingenting han värderar särskilt högt. Eller så kunde jag ha turen att hitta nåt som låg på marken, nåt träd som gett vika. Hundarna uppskattade den lilla turen och jag blev mer och mer tveksam till att bryta och knycka nåt i skogen. Tänk om nån skulle se mig och rapportera till skogsägargubben. Han ska va svår att ha och göra med om han blir arger : ( Så jag tordes helt enkelt inte ta nåt träd och inte heller så hittade jag nåt lämpligt på marken. Det var bara till att traska hem.

Senare på dan så letade jag i snickarboden efter en tång att klippa av ståltråd med och råkade liksom kika upp mot taket, där hängde det två större störar som såg ut att ha rätta dimensionerna. Lyckades pilla ner dem vinglande på en låda med en kofot i handen. Nu sitter de i hönshuset, de var perfekta! Alltså två uppdrag slutförda; hönshus, spacklat och klart, sittpinnar ordnade : )

Mer parten av dagen har jag faktiskt varit inne, pysslat och målat klart det som mannen ville. Nu lagas det sen middag, mannen är på väg hem. I morron så är det min tur att åka ner till Sthlm, möte på jobbet. I bland är det en aning besvärligt att bo 17 mil från jobbet. Speciellt om det bara handlar om att vara närvarande ett par timmar och sen åka 17 mil hem igen...

**********
Njut av mörkret nu, tänd ett ljus och ha en trevlig torsdagskväll : )