Min sorgeull, ullen som jag inte vet vad den vill bli. Kanske skall den rakt ner i soporna? När jag såg fällen i våras, nyklippt och härligt glänsande av lanolin så tänkte jag wow! And its all mine! En stor generös helårsfäll med härligt långa ullstaplar. Djupt varmbrun värmlandsull med silverinslag. Jag såg framför mig den mest fantastiska tröja, lite tjockare, lite grövre. En smula bonnigt ruff för kylslagna dagar i trädgården. En stalltröja helt enkelt.
Efter att ha tvättat ur en del lanolin och torkad den så såg den inte lika kul ut längre :( Den var full med noppor, bös och en hel del grova strån och dödhår... Skittrist med andra ord. Jag gjorde ett karflor och spann det. Skickade ett prov på otvättad ull till en riktigt bra spinnerska för utlåtande. Kanske borde ullen kammas, kanske borde jag närma mig ullen på ett annat sätt? Hennas utlåtande var efter att ha prövat ullprovet på lite olika sätt: Skräp, lägg energin på en bättre ull.
Sagt och gjort. Jag gjorde ett 5 tal kardflor av de finaste bitarna och stoppade dem i en plastback för att glömma bort dem. Någon gång i framtiden kanske jag börjar att tova, då kan de möjligen komma till användning.
I går så tog jag fram ett kardflor och spann det. Provstickade en bit och banne mig om jag inte gillar ullen. Lite grov, full med pluppar men det syns inte så mkt när man stickar av garnet. Jag älskar den mörkbruna chokladfärgen med inslag av vita, röda, silverstrån. Jag ska göra en grov stalltröja i mustig chokladfärg av den. Bara för att. Men jag är fortfarande helt enig med den som kan mer än mig, det är en riktig skit ull :)
Trevlig torsdag!
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar