Ett extra plus som man får när man försöker att färga textilier med växter det är all bi kunskap. Många växter har en spännande historia eller användningsområde och eftersom många är örter så har de också används av människor i många generationer. Blodrot är en sådan, trots det något potenta namnet Potentilla eracta så blev inte färgen på ullen särskilt mycket att skrytas med. En svag dragning åt rödrosa. Bättre än gult i alla fall men betydligt sämre än jag hade förväntat mig när jag läste på om växten. Blodrot användes förr för att stilla blod i små sår som pulver eller pasta. Växten innehåller garvämnen och det känns verkligen också på mina händer i dag, de är väldigt torra. Av den anledningen så vågade jag inte sjuda ullen längre än någon timme i badet.
Jag skar ner blodroten i små bitar, kokade ur dem i ca 1 tim. Badet var så där, inte direkt upphetsande. Tillsatte några droppar ammoniak och nu mörknade det betydligt. I med ull i avsvalnat färgbad och sen lät jag den värmas upp. efter ett tag så löste jag upp lite alun i badet då ullen inte drog på färgen ordentligt. Jag lät det sjuda i 1 timme och tog sen av grytan från plattan. Fortfarande mer färg i badet än i ullen. Jag lämnade grytan i fred och lät den stå ute över natten. I morse så sköljde jag ullen och nja, marginellt mer färg. Ingen superhit men gillar man en mild mjuk färgton så passar denna bra.
Efter att ha läst att roten både använts på sår, som nödbröd och av samerna för att garva skinn, där även en och annan lappgubbe setts tugga roten och spotta blodrött så hade jag förväntat mig mer. Å andra sidan så garvar man ett skinn under betydligt längre tid än jag färgade min ull och spottar man blodrod i snön så kan säkert färgen uppfattas som väldigt stark en vintrig dag :) Någon hade läst att roten skulle torkas och sparas för mer färg. Jag funderar kring tidpunkten för plockningen. Jag grävde upp dem nu mitt i blomningen. Kanske det är bättre att göra det om hösten när blomningen är över och löven börjar att ta farväl, all kraft ner i roten igen så att säga? En del av mina rötter hade mkt färg, andra var mer beige. Färgen kommer fram när roten bryts och växtsaften kommer i kontakt med syret och oxiderar.
Ja det var min sammanfattning om att färga ull med blodrot, Potentilla erecta. Namnet till trots så har det endast med växtsättet att göra. Den växer rätt upp.
Trevlig lördag!
****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar