Nu börjar svampsäsongen så smått här. Jag har sedan ett par veckor varit ute i markerna och kikat. Här är torrt så nån vidare utveckling av svampar har vi ju inte. Det är först nu som jag anar embryon av den gula kantarellen i mossan och en och annat så kallad skitsvamp har tittat upp. Skitsvamp enligt mig är sån som man inte kan äta... antingen en sådan som jag inte känner till eller en sådan som faktisk är oätlig, det är en skit svamp det : )
Mitt svamp intresse har visserligen ändrat fokus en aning denna säsong, intresset för skitsvampar har vuxit ikapp med mitt nyvunna intresse för växtfärgning. För det är så att det är hos våra svampar vi hittar de allra häftigaste färgerna.
Att hitta en Hapalopilus nidulans vore den allra största lycka. En växt och svampfärgares våta dröm ; ) Den lilla oansenliga trädsvampen ger en stark lila färg i kombination med ammoniak. I daglig tal så kallas den lilla raringen för lysticka. Den växer helst på döende rönngrenar i en solig backe... finns det vatten i närheten så skall chansen att hitta den vara ännu större. Den kan hittas på andra lövträd också. Oftast är det unga skott av lövträd som drabbas av svampen, tex älgskadade grenar. Den förekommer inte i norra Sverige.
Svampen är liten, inte så många centimeter stor eller bred. Men det behövs inte särskilt mycket svamp för att ge en djup lila färg. Min svampkorg är nu utrustad med en liten liten flaska med vatten och bikarbonat när jag ger mig ut i skogen. Med bikarbonat så kan man på plats avgöra om det är lysticka man hittat eller nån annan skitsvamp, då lystickan omedelbart blöder lila i kontakt med tex bikarbonat eller ammoniak : ))
Ha en bra måndag!
*****
Bilderna är lånade från nätet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar