Sen kardmaskinen kom in i huset så har jag inte ens tittat på kardorna. Dels för att det är roligt att använda maskinen och sen så går det ju så myclet fortare att karda ull på den. I dag ska jag ge mig på att maskinkarda finullen som jag fick i gåva. Den är väldigt finfibrig med mycket krus i de korta ullstaplarna, jag hoppas min maskin klarar av dem. Jag har 72 vpi (täthet mellan nockorna = piggarna i kardmattan) Ett normal mått för de flesta ullsorter. Eventuellt så skulle tätare nockor fungera bättre när ullen är så fin, vi får se hur det går. Är min kardmatta för grov så blir det till att ta fram handkraften och de kardor som man förr har använts i hundratals år.
Jag borde skriva upp fler trummor med kardmattor på önskelistan. En grövre för grov ull och så en till då för den allra finaste ullen. Men före det så skall en bok stå, nämligen Svampfärgningsboken... eller bibeln i dessa kretsar av galningar, grytor och mycel. Det rätta namnet är Färgsvampar och svampfärgning av Hjördis Lundmark och Hans marklund. En bok som tog 6 år att färdigställa, det säger en del om hur komplext det här med svamp är. Den står just nu överst på min *vill ha lista*
Det lustiga med vill ha listor är att de aldrig tar slut, det fylls på med nya önskemål hela tiden. Riktigt otäckt, att man aldrig nöjer sig utan skapar nya behov hela tiden. Jag skäms faktiskt över mig själv
:/
******
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar