Är man inte överdrivet förtjust i skrikiga färger så passar växt och svampfärgning bra. På nåt sätt fast man har hela färgpaletten så passar de bra tillsammans allihop. Det ser rätt ut för ögat tycker jag. Mina försök med brakvedsbären fortsätter. Den mesta litteraturen pekar på att man använder barken och roten till växtfärgning och att det ger en gulbrun ton. Det var bara ett infall som gjorde att jag tog ett av de svarta mogna bären i handen. Klämde sönder det och skulle slänga det när jag upptäckte att bärsaften var genomskinlig. Totalt ointressant med andra ord. Jag gned bäret mellan fingrarna och observerade att saften blev lila... det var inte saften som innehöll färg, det var skalet!
Sen var steget inte långt till att börja experimentera. När du kokar bären får du en stark färg, blåsvart som bläck. Sila bort bärrester och kärnor, detta kan användas igen till ytterligare färgbad. Alunbetat ull i aluminiumkastrull kommer att dra åt det gröna hållet. Obetad ull som läggs i kallt färgbad kommer att bli blått. Ullen tar åt sig färgen i kallbadet över natten men jag har låtit det ligga ett par dagar till. Även detta färgbadet går att använda igen.
En basisk miljö ger alltså en grön ton och en kalkfri, vårt vatten är extremt mjukt ger en blå ton. Tvätt kan förändra färgen. Jag har tvättad det gröna garnet på bilden med lite hårschampo. Nu ska jag tvätta det blå som jag tvinnade ihop i morse och se vad som händer. Samma schampo, samma vattenkvalitet.
Det här är så roligt önskar att jag varit mer uppmärksam på kemilektionerna för det är vad allt detta handlar om kemi. Kemi blev det även igår på Ronnebys slöjdförenings marknad. Jag föll pladask för Sofia Högalunds alpackor babyalpackaull och kom hem med en påse full av kärlek. Varm go mjuk babyalpackaull, det är löve det, kemi så det slår gnistor om det :)
Trevlig söndag!
******
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar