Satt och slö googlade lite efter en produkt jag tycker mig sakna. Personligen så föredrar jag bildsök framför att leta bland en massa länk förslag även om just bilder oftast drar i väg mig långt ifrån det jag ursprungligen letade efter. Jag gillar ju bilder men ibland så är det svårt att behålla fokus. Och så helt plötsligt så fanns hon där med sitt leende ansikte :) Fast det gått över 20 år sen som vi hängde och hade kul så var hon sig lik. Jag som undrat så vad det blivit av henne, som sökt lite sporadiskt men inte vetat om hon gift sig eller ändrat namn. Hennes mamma och pappa skilde sig och på den gamla flickadressen bor sen länge någon annan.
Nu var hon där framför mina ögon, leende, precis som förr och jag mindes återigen allt kul vi hade och en blogg hade hon också så den måste ju kollas in :) Att logga in och läsa de första raderna
-Jag har varit på den djupaste botten men tagit mig upp igen och se bilder på hennes fullständigt sönderslagna ansikte...
Ja vad säger man, vad gör man? Snacka om att få ett slag rakt i magen. Denna glada tjej som hade en sån härlig humor, som var så full av liv. Vilket helvete hon måste ha gått igenom, kanske fortfarande går igenom. Min reaktion är att ruska på mig, bli tvär arg och gå ut i landet och gräva upp potatis allt medans känslorna rasar inombords.
Jag tänker inte skriva att hon var den sista jag trodde för kvinnomisshandel kan drabba vem som helst. Det är en långsam nedbrytande process som tar flera år och minst lika lång tid att bygga upp sig ifrån.
********
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar