För mig är det ett fullständigt mysterium hur någon kan missa charmen på en sån här stol och förpassa den till soporna. Men det är nog lite dagens slit och släng också. Ett föremål med naturligt vacker patinering rör jag inte, den får åldras som den är : )
En sån här möbel får mitt hjärta att klappa lite extra, det är så att man vill ta en extra sväng genom rummet bara för att få kika på den en gång till...Blicken stannar till, dröjer sig kvar. Jag kan börja fantisera och undra över vad den har varit med om, vem eller vilka som suttit i den förr : )
Men det är klart står man inte ut med lite revor och avskavda hörn, tja då får man köpa sig nåt nytt. Jag vet vad jag väljer i alla fall och det är inte det nya själlösa : ))********************
Önskar er alla en riktigt trevlig helg. I kväll ska vi mysa med ljus och sippa på lite rödvin till något fredagsgottigt .
Men nu är vi överens i en inredningsdetalj minsann*s*
SvaraRaderaSlitet blått, helt underbart. Det där är svensk, lantlig stil, som jag är uppvuxen med. De stolarna hade passat fint i en själfull gammal västerbottensgård (även om vi hade mer "fyrkantiga", målade stolar), tillsammans med pastellfärgad boasering nedanför en gammal tapet, och väggfasta högskåp i köket.
Fast vad gäller nya saker, så får man ge dem en själ.
Någon måste ju köpa nytt för att jag ska få köpa det i andra hand;)