Nattfrost och surdeg.

Mina kvarglömda vantar skvallrar om att temperaturen faller om nätterna.

Det är fortfarande nattfrost i Blekinge, till och med riktigt kallt vissa nätter. Vattenflaskorna hos kaninerna var totalt frusna en morgon och termometern stod på -10. Alltså inte dags än att plantera ut mina förgrodda godsaker här hemma, hur mycket det än kliar i fingrarna. Mycket kretsar kring det framtida odlandet just nu. När jag ska våga sätta ut plantorna och vilka grönsaker som ska få dela odlingslåda : )

Här om dan gjorde jag ett försök att baka ett riktigt mustigt surdegsbröd. Ja det blev totalt katastrof. Jag satte en surdeg enligt receptet och väntade ivrigt på att den skulle börja bete sig enligt beskrivningen. Efter tre dar så bubblade den och luktade lite syrligt. Jag hade lyckats! Sen var det dags att baka bröd på denna surdeg. 33 dl mjöl, vätska och salt skulle ge mig ett härligt bröd det såg jag på bilden i boken där receptet fanns. 33 dl mjöl, vatten och salt hamnade i komposten... Jag gjorde exakt som det stod, bland annat så skulle den färdiga degen jäsa i 3-4 timmar. efter 4 timmar hade den jäst måttligt och såg inte lovande ut. Knådade degen till 4 limpor och lät dem jäsa ytterligare en timme. De fina limporna flöt ut till platta avlånga baskrar på plåten. Det såg inte särskilt tjusiga ut. Satte en limpa i ugnen 175 grader, grädda i 1-1/2 timme. Det är mycket väntan med surdegsbröd. Efter en timme så stängde jag av ugnen och kastade limpan i hinken som ska ut till komposten. Resten av degen gick samma öde till mötes. Vete tusan om jag kommer att pröva på att baka surdeg igen.

I kålskåpet står det en burk med lock som innehåller en liten del av min surdeg. Man ska spara en bit vid varje bak. På så sätt kan man ha en surdeg i åratal, ja i generationer. Enligt receptboken kan en surdeg gå i arv. Och mottagaren av en surdegskultur lär bli väldigt glad och tacksam...

********************