Juligare än så här blir det inte i dag i bloggen. I dag var vi i lilla söta Kristianopel anno 1600. En liten by alldeles vid havet. Vädret var inte juligt alls, det blåste rejält och kallt. Inte en snöflinga i sikte utan bara lerig barmark...
Men det spelade ingen roll egentligen hur de yttre förutsättningarna var. För jag gillar Kristianopel. Sambon tog mig dit i somras och visade mig och jag föll handlöst för de små pittoreska husen inbäddade i alla slags klätterrosor och klematis. Vackra trädgårdar med spännande växter som inte jag är van vid att man kan plantera i Stockholm. Fick se mitt första Valnötsträd där, imponerande stort och dignande av valnötter. Lite lyxigt tycker jag att ha egna valnötter : )
De flesta fönster sitter lågt längs med husen så man kan kika in i smyg och se hur folk har det. Många har inrett sitt hem efter den möjligheten. Här utnyttjar man turismen. Många är kringbyggda med söta innergårdar som skyddar mot blåsten från havet.
I denna pyttelilla bod så bjöds vi på glögg. Ett 30 tal meter därifrån så piskade vinden upp havet mot klipporna. Glögg värmer när det är kyligt ute : )
I skyddade lägen så fanns det fortfarande rosor kvar i gott skick och nya knoppar på väg. Men apelsinträden hade fått flytta in för säsongen, likaså lagerbladen. Persikoträden hade tappat sina blad och någon hade ätit upp alla frukterna. Om jag inte hade valt att ha så många djur så hade jag velat bo här. Med en kringbyggd gård runt huset. Plank eller höga stenmurar som extra skydd för de lite mer exotiska växterna jag skulle plantera. Kristianopel har lite medelhavskänsla över sig på sommaren.
Slånbärsbuskarna har vuxit upp framför och emellan håvarna. Det var nog ett bra tag sen de användes. Nu står de kvar som en rest från en annan tid.
Murgröna, nåt av det finaste jag vet : )
Detta hus med den roliga skylten ligger bara ett 10 tal meter från havet. Vackert renoverat och välunderhållet. Tror helt säkert att det kostat en slant. Sen är husen här inte billiga heller oavsett skick. Det krävs nog några miljoner på banken ; )
Bor man i Costa mera bjuds man på denna utsikt.
Ytterligare en påminnelse om att här har man en gång i tiden livnärt sig på fiske.
Säkert många som suttit hemma när det varit oväder och undrat om alla klarar sig hem från havet denna gång...
Ja, jag erkänner jag har en fönsterfetisch. Jag tycker att fönster säger en massa om mycket. Ta en titt så får ni se, nästa gång nu passerar ett fönster. Och får ni syn på en lustig filur med håret huller om buller som kikar in hos er, ja då är det nog jag ; )
Gröna löv i massor. Murgrönan har täckt in både muren och det stora träden.
En annan av mina böjelser är trä. Gärna äldre, slitet och luggat av tid, väder och vind. Det blir så vackert.
Fint gjutjärnssmide. En praktfull grind.
En föraning om rosornas kraft här i denna lilla by. Till sommaren så syns inte huset utifrån, då har rosen tagit över. Här finns också en rosengård att gå in i med om jag inte misstar mig 4-5 hundra olika sorters rosor. Många som bor här öppnar sina hem om sommaren och driver små butiker. Det finns restaurang, gästgiveri, lanthandel, och en liten prylbod med shabby chick inspiration bla
Går man ner till den lilla hamnen så finns det ett gäng små fiskebodar som alla används till affärsverksamhet. Jag kikade i n i ett av fönstren... Här nere finns en liten camping för husvagn och man kan hyra små stugor. Om sommaren kan man titta på båtarna i gästhamnen och äta glass sittandes på en solvarm mur.
Efter avslutat tur så satte vi oss i bilen igen. Rätt frusna men jag hade bättre kläder denna gång. Sambon däremot han gnällde lite. Påstår nu att jag har fått se julmarknader så mitt konto är förbrukat för de närmaste två åren...****************
Ni verkar haft en trevlig dag, trots vädret! Jag har inte varit på en enda julmarknad i år, jag hoppar över det. Valnötter är en lyx, vi har tyvärr inte så många kvar eftersom kråkorna har snott dom flesta. Rosor har vi också fortfarande och några vindruvor finns kvar längs husvägen :)
SvaraRadera