Rävbesök, en massa snö och sjukdom.

 Hemstickat.
Om en och en halv ärm + en krage så är jag färdig. Ska försöka orka avsluta denna kofta i veckan.
 

Så var man på benen igen då. En smula ostadig, inte helt pigg och fräsch men så pass i alla fall att jag orkar ta tag i dagen igen. Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag hade en massa måsten, bland annat så har vi haft en riktigt riktigt tråkig upplevelse här hemma. Räven kom på besök och med hans besök så förlorade vi 5 höns. Flera hade rykt om inte tuppen kommit farande, skrikande i panik utanför ytterdörren. Vi hade kommit hem från affären, det skymde ute. Jag var jätte hungrig och började med maten på en gång. Jag skulle naturligtvis ha stängt in hönsen först. Men nu gjorde jag inte så : /

Jag hör bara tuppen skrika i dödsångest och sliter upp ytterdörren, jag ropar nej och stanna till samtliga hundar, tuppen far in i badrummet blodig med fjädrarna löst hängande från kroppen. I ögonvrån noterar jag räven just precis innan jag drar igen dörren för att hindar  att hundarna drar ut. Vilket jag ångra nu. Det hade varit det absolut bästa om mikkel fått 5 arga efter sig när han kommer in på vår gård. Jag fångar tuppen och ser bitmärkena, vill inte bråka mer med en skräckslagen fågel så jag klär på mig och tar med honom ut i hönshuset och i buskarna ser jag rävdjäveln igen, men nu flyr han till skogs. Varför tog jag inte hundarna med mig? 

I hönshuset möts jag av en förfärlig syn som gjorde mig så ledsen. Det låg döda och skadade höns överallt. Jag räknade in och tog hand om 5 döda och ett par skadade som jag, där ute i mörkret bedömde som räddningsbara. I ficklampans sken gick jag sen runt och letade efter fler höns som kanske dragit till skogs. En uppgift som var omöjlig för nu var det becksvart. Satans räv. Han hade nog knallat in i hönshuset när hönsen hade gått in och kommit till ro för natten. De satt där på sina pinnar inte ont anande i lugn och ro. Stackars stackars hönor : ( Varför stängde jag inte in dem på en gång när vi kom hem?

Det fanns inte mycket mer att göra den kvällen än att lämna hönsen i fred. Stänga om dem ordentligt och ta tag i eländet på morgonen i dagsljus. Den natten sov jag inte mycket. Om och varför gick som en röd tråd genom min ångest. På morgonen vaknade jag helt matt, stel och med en mage helt ur lag. Maginfluensa med rediga kramper, tackar!

Summan av rävens besök är 5 döda höns, mina två absoluta favoriter strök med. Två av legbar kycklingarna, två tuppar och en vit höna försvunnen... Hur jag mår? Förfärligt : / Vill jag döda räven: JA! Är det hans fel: Nej, det är mitt. Hur de andra hönsen mår? Väldigt dåligt, de har tryckt i hönshuset sen dess. Vågar inte gå ut : (

Sen har vi haft honom här, räven varje kväll ni i tre dar. Han kommer vid 20 tiden, blir i väg skrämd, kommer tillbaks efter någon timme. Han försöker envist att ta sig in i mina kaninburar, han sliter i nätdörrarna, han gnager på trät, han har slitit loss och tuggat hål i tre vattenflaskor. Han hoppar upp på taket på burarna försöker krafsa sig in den vägen. Jag tittar ut ungefär var annan var tredje timme. Skrämmer i väg den, kontrollerar burarna, släpper ut hundarna som skäller och far omkring som galningar. Jag är helt slut. Vaknätter och maginfluensa är ingen höjdare. I går fick vi rejält med snö, jag stod ute, dubbelvikt i magkramper på darrande ben med skruvdragaren i hand och förstärkte lås annordningar på samtliga kaninburar. Den förbannade räven hoppar upp på burtaken, vidare upp på bodenstak och hoppar sen över till hönshusets tak men där kommer han inte vidare. Men bara tanken på detta äckliga djur (nej jag tycker inte de är äckliga annars) får mig att bli rasande. 

Slutar den inte ränna här snart så får jag leta reda på en jägare. För jag måste kunna sova om natten, likaså mina djur.

********