Efter stormen.

Stackars lilla Blekinge, Sveriges minsta län kämpade tappert i stormen. På tv uppfattade jag det som att stormen skulle avta vid 18.00 tiden ehhh de måste ha glömt bort oss för det var då det drog igång rejält här. Sambon ringde vid 19.00 tiden och meddelade att han skulle åka från jobbet. Sa skrattande till mig att hålla mig stand by med motorsåg och ficklampa i fall det skulle ligga om kullblåsta träd i vägen. Han menade att om han ringer så var det bara att börja knalla vägen fram... Vi har 7 km till civilisationen, tror inte jag hade tänkt gå i mörkret i stormen med motorsåg och ficklampa. Jag hade tagit bilen.
Vid 19.30 tiden så försvann 1an och 2an på tvn. Sambon var hemma lagom till den fasta telefonen la av. Hos oss har vi en usel mobiltäckning så fast telefoni behövs. Klockan 21.00 så blev det kolsvart inne och ute. Strömmen gick. Vi smög runt ett tag med ficklampor och hade levande ljus tända. Jag tyckte det var jätte mysigt med blåsten och allt. Det tyckte inte sambon. Det blev en tidigt kväll.

Vi lågt i sängen och lyssnade till vinden. Den ven inte. Inte heller så blåste den. Den vrålade och gjorde sitt yttersta för att knuffa omkull vårt lilla torp. På morgonen när vi vaknade så var det alldeles tyst. Det var en märklig känsla att öppna dörren och kika ut. Lite som att kliva ut i en annan värld efter att ha lyssnat till stormens rytande hela natten. Mannen la motorsågen i bilen och for till jobbet. Jag påbörjade upprensningen runt huset. Vi klarade oss väldigt bra, inget var trasigt. Bara lite bråte som farit omkring.

Redan klockan 10.00 så kom strömmen tillbaka igen och dagen efter på kvällen så hade vi telefon och Internet : ) Jag hörde ljudet av motorsågar hela förmiddagen Promenaden med hundarna visade att en hel del träd fallit över den större grusvägen, den mindre avfarten ner till oss var fri. Bönderna här omkring var fort ute och röjde upp.

Sambon pratade igår med en vän om hur olika uppfattningar man kan ha. Vännens sambo hade också tyckt att det var så mysigt med stormen där de satt runt bordet i skenet till levande ljus. Han tyckte inte det. Sen brakade det loss rejält på deras balkong och de såg balkongbordet flyga förbi fönstret och landa i den två meter höga rosenbusken. Hon som tyckte att det var så mysigt med storm fick själv gå ut och plocka ner bordet ur busken ; )

**************