Lätt vilar den i handen
Silkig och torr känns den.
Luftig och
stark.
I dag borstar jag Mohairlockar som jag fick i gåva för ett tag sen. Lockarna är som änlglahår och jag förstår den magi och de myter som berättas kring denna fiber. En del säger angora men det är fel. Fibern heter mohair och inget annat trots att geten heter angoraget. Angoraget för att den ursprungligen är från Angora i Turkiet. Liksom Angorakatten. Micron ligger på 24-45 och det är givetvis babymoahir som är den allra finaste med tunna tunna fina strån. Vuxna djurs mohair blir grövre ju äldre de blir men en erfaren uppfödare sparar och avlar endast på de djur som har den allra bästa ullen. Babymohair till kläde närmast kroppen och att spinna den till garn och sticka av den passar ju ypperligt. Moair från vuxna djur är ju fantastiska att väva med. Den glansiga glatta utan på fibern gör ju att den i sig är smutsavstötande. Jag har inte bestämt än vad jag skall göra av min skatt, kanske spinner jag den som ett eget garn, kanske blandar jag den med någon annan lyxig fiber och får på så sätt mer lyx :) Det regnar i dag i alla fall så jag tänker borsta klart de lockar jag har och lägga dem prydligt i en champinjonlåda i väntan på inspiration.
Trevlig söndag!
****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar