Baking day.

Det bidde inget pyntade utanför dörren går, det bidde en bakdag istället. Jag hade en större surdeg som stod och väntade på mig. Den hade jäst över natten och såg ut att vara färdig för utbakning. Jag valde att göra brödkakor denna gång, annars är jag väldigt glad i att göra limpor. Enklare, snabbare. Men för att inte tröttna så måste man variera sig lite. De blev så där, lite torra faktiskt så jag är inte helt nöjd. Men nu har jag hembakt bröd som lär räcka i 14 dar. Torra eller ej, de ska ätas upp ändå.

I går kom mitt paket med posten så idag ska jag faktiskt tillverka en och annan julklapp och så blir det lite till mig själv också :) Det blir en fortsättning på de här>> pysslet och jag är jättespänd på att se hur det blir när det är klart.

Trevlig onsdag på er!

********

Konsten att dela säng med en plasthink.

Dagen borde ägnas åt entrén. Det borde städas undan saker, juliga kransar borde bindas och jullyktan borde ställas fram för åskådning. Jag skriver borde för det är inte säkert att jag har någon ork idag. Jullyktan har fått stå ute hela sommaren för att förlora lite av sin nypolerade look som den hade när jag köpte den. Nu har lite rost och de första frost rosorna etablerat sig på den och den är nu mer i min smak.

I natt så har det varit kallt hela 6 minusgrader. Fast under mitt duntäcke så har det varit varmt och gott och stökigt... Så fort en hund blir sjuk eller behöver speciell uppmärksamhet och avskildhet från de andra hundarna så börjar pusslandet här hemma. Just brist på utrymme gör att vi inte har lyxen att ha en hund/kennel avdelning eller ens ett hundrum där man kan stuva undan sådant som behöver vara i fred eller är i vägen. Lösningen igår när vi hämta hem gammelterriern från vetten nyopererad och fortfarande redigt groggy efter sövningen var att placera henne i sängen i sovrummet, grind för och övriga hundar utanför. Det gick himla smidigt. Konvalescenten sov lugnt inlindad i mitt duntäcke med en stor plasttratt om huvudet så att hon inte skulle komma åt att slicka sig i det nyopererade. När jag själv sen skulle gå och lägga mig så skulle ju tanten självklart ligga under mitt täcke. Sambon mumlade något om att hon kommer att peta ur ögonen på oss innan han somnade. Själv har jag sovit så där. Om hon bara hade legat still så hade det varit en sak men det är inte lätt att minnas att man har en mindre hink på huvudet när man inte har det vanligtvis, så att vända sig om under ett täcke fungerar inte, ej heller att krypa in under täcket om man råkat hamna utanför... alltså kör man upp hinken i fejan på den som ligger närmast och stirrar på henne med bedjande blick tills hon vaknar. Man kan också se till att täcket fastnar i hinken och dra det av matte... då vaknar hon av kylan. Så idag efter min sömnlösa natt med en levande  bäddande plasthink i sängen så är jag dödstrött. Julpysslet utanför dörren får nog vänta.

Det som hänt terriertanten lite kort, är att jag fann henne sittandes i hallen, tvättandes bakdelen. Jag noterade att det inte såg rätt ut och vände på henne för att kolla och ur vulvan så hängde en riktigt äcklig alien, en cysta som kommit från "ingenstans" och nu hängde den ut ur hennes underliv, stor som ett kycklinghjärta. Liknelsen är inte helt fel. Jag ringde min bekant som är veterinär och fick veta vad det troligtvis var och vad som behövde göras. Nu är hon opererad och allt har gått jättebra :)

Trevlig tisdag!

********

Jo tack, annars är det bara bra.

Jag finner så mycket glädje i att pyssla och skapa och i livet självt men det är satans så trist på djurfronten. Detta år kommer vi att minnas som det trista året. I somras så köpte jag in lite nya avelsfåglar från en "känd" uppfödare med fina färgrena dvärg kochins. Att djuren bar på Coryza hade jag ingen aning om, säkerligen inte säljaren heller :( För min avelsbas var det katastrof -allt dog. Jag satte de nyinköpta i karantän men märkte inget konstigt så efter ett tag fick de gå med de andra. Genast så började mina höns att hosta, snora för att till sist dö. Av de 18 små kycklingar jag hade så har en överlevt, en tupp.

I hönsgården nu finns det 4 höns och en massa tuppar. Alla andra har dött. Jag står nu inför den otrevliga uppgiften att slakta alla dessa höns för även om de är "friska" så är de alla smittbärare. Jag kan inte köpa in nya höns till tupparna för de lär smittas och de flesta lär dö, alltså blir det inga kycklingar att sälja och även om det blev det så är de smittbärare och sådant vill jag inte föra vidare. Ägg går bra då dessa inte är smittbärare. Men jag kan ändå inte sälja några ägg eftersom jag inte har några höns... moment 22 alltså. Detta år skulle bli det år jag byggde upp min hönsgård igen efter rävattacken, så blev det nu alltså inte. Tusentals investerade kronor, rätt ner i soptunnan. Bara att börja om igen.

På hundsidan är det lika illa. Året började med att min hane blev akutsjuk och det visade sig vara borrelia. Efter 6 månader med stark medicin så är han nu åtminstone symptomfri, men som han en gång var lär han aldrig mer bli. En av mina tikar drabbades för nåt år sen av sjukdom och detta år så drabbades hon av ytterligare en och vi bestämde oss att låta henne få somna in. För lite drygt en månad sen så var det tik nr 2´s tur att sövas och opereras. En operation som blev lite större än vi tänkt oss men nu är hon helt återställd. 

I går kväll var det dags igen, min 10 åriga terrier blev sjuk :( Efter att ha pratat med veterinären så vet jag nu att det blir sövning och operation på måndag. Kan bara hoppas att de inte hittar mer skit i henne än det jag känner till nu. 

Happy, happy, nej knappast.

********

Varm choklad och fattigmansskorpor.

Det är liksom samma gråväder varje dag och jag små fryser. En sak med vädret här nere är ju just det där gråmulna som liksom tränger in i märgen. Fuktigt så håret tovar i nacken under sjalen. Ett smått vidrigt väder. I går så unnade jag mig efter promenaden med hundarna. Jag fixade till fattigmansskorpor som jag kallar dem, skorpor som man gör av gammalt bröd. En limpa här hemma hade blivit en smula torr och hård, dags att fräscha upp den.

Dela brödet i lagom bitar för en skorpa

Pensla ena sidan med smält smör

Strö på socker, kanel och ev lite kardemumma på smörsidan.

In i ugnen 150 c i 20 minuter. Sänk värmen till 50 c och låt dem torka ut lite mer med ugnsluckan på glänt. Torra skorpor passar utmärkt att doppa i  nåt varmt, jag valde choklad med lättvispad grädde :)

Jag firade lite igår också, det var nämligen ett år sen jag slutade att röka efter mer än 30 år som storrökare. Inte ett bloss har jg tagit på det här året : )

Trevlig fredag!

*****

Billiga angoraprodukter är lika med djurplågeri!

Många tycker att hantverk och hemslöjd är dyrt. Det småskaliga kan aldrig konkurrera med det breda kommersiella. Samtidigt så borde man ta sig en funderar på varför man kan köpa så billigt angoragarn i butikerna. Visst, mängden angora är inte 100%. Ofta är den så lite som 20% men får ändå kallas angora. Detta köper folk istället för att betala dyrt och få riktigt bra angoragarn där också djuren behandlats väl. 

Större kedjor som köper in angoraull och gör garn eller använder ullen i sina plagg är bara ute efter att vara så kostnadseffektiva som möjligt. De handlar inte av oss små uppfödare som har ett mindre antal djur och som ser varje djur som en tillgång som behandlas med respekt. Detta gör också att vi inte kan växa för att förse dem med det material de behöver, de vill inte betala för produkten. En annan aspekt är att vi knappt har någon textilindustri här hemma, allt köps in från Asien. Tyget tillverkas där, plaggen sys där...

Minns ni skandalen som satte Australien på världskartan? Mulesing, man klipper av stora hudflikar av fåren utan bedövning för att en speciell fluga inte skall kunna lägga ägg där. Australiens BMP sjönk drastiskt när världen bojkottade deras Merinoull. Muelsing pågår fortfarande men det finns alternativ. Antingen så köper man Merinoull från ett annat land eller från en australiensisk producent som inte pysslar med sådant djurplågeri. Det är upp till dig som handlar.

Minns ni skandalen med dunet? Är det någon som fortfarande är sugen på en dunjacka eller ett duntäcke sen bilderna på gäss som plockas levande på sina fjädrar? Nej, jag tror inte det. Hur det har gått med detta vet jag inte. Ett uppföljningsreportage om vad som hänt med dessa dunfabriker i Asien hade varit intressant att se. Jag har en känsla av att det fortsätts som förut. 

Nu är det dags igen

Så här lagom till jul så hoppas jag att du tänker över hur det kommer sig att det finns så billigt angoragarn i butikerna, hur den sköna angoratröjan kan vara så... prisvärd i jämförelse med de priser du ser hos oss som har angorakaniner i norden.

 Jag skulle föreslå att du undviker att köpa något med angora i över huvudtaget från våra billiga klädkedjor, att du struntar i det billiga garnet även om det bara innehåller 20% angora.

De 20% har smärtsamt avlägsnats från den angorakanin som bidragit till det billiga garnet. 

Vill du se hur? Klicka på den svarta pricken i början av inlägget.

 Jag råder dig att stänga av ljudet på datorn.

 **********

 

Aromaterapi?

Har packat de örter, blommor och blad jag torkat i sommar. Hitills så har de förvarats i handukar hängandes lite överallt, i olika burkar och papperspåsar. Nu börjar det bli dags att skapa lite ordning i detta kaos medans jag vet vad som är vad. Örter har ju en märklig förmåga att se likadana ut när de har torkat. Eller om det är mitt minne som är dåligt...

Nu när allt är torrt så blir det förvaring i bla keso och kvarg burkar, plast ja visst men jag är stor förbrukare av dessa godsaker så burkar har jag i överflöd. Nu ligger det en prydlig liten lapp i varje burk som talar om vad det är: Flera sorters Salvia (min absoluta favorit) olika myntor, rosmarin, rosenblad, kamomill, renfana. En del blandas redan nu och en del blandningar finfördelar jag med mixerstaven beroendes på vad jag ska använda dem till. En del blir te annat kommer att användas i matlagningen, några kommer att färga framtida garn och några blandningar kommer att gå till mitt lilla projekt. En sak är säker i alla fall, ört och kryddblandningarna kommer att få ha locket tätt åtslutet för jag fick en släng av huvudvärk när jag stod där i köket bland mina burkar, kryddor och med mixerstaven i högsta hugg. Doften var tung och närmast bedövande. Det är så att det smakar ros och libbsticka långt bak i gommen. Lagom dos av dessa härligheter är nog bäst :)

Trevlig onsdag på er!

*******

En bit på väg

En bit på väg och jag är jättenöjd. Resten blir klart under nästa vecka :)

Trevlig tisdag!

********

Strandängar.

Strandängar som hålls öppna av betande djur. Vackert bete som går ändå ner i vattnet. En betesform som har tusenåriga anor. Just i dag när vi var där och gick i solen med våra hundar och kameran så kom de för att hämta några av korna som går på en liten ö bredvid.

Det fungerar faktiskt att ha stickningen med sig även på såna här äventyr. Här ett litet projekt som jag håller på med just nu. Visserligen så har det med vatten att göra men

nu besökte vi inte havet eller strandängarna för att jag skulle sitta och sticka. Nä det var jag som ville plocka tång och roa hundarna och få lite inspiration. Jag hittade precis det jag sökte, fräsch, krispig tång att ta med hem och huvudet fyllt av tokigheter, precis som vanligt :) Nu saknar jag bara ett par saker till innan jag kan leka med min nya ide.

Trevlig söndag!

*******

Lila funderingar.

De hade utlovats sol idag och jag hade lovat lila vinterkappa.

Så trots att det är ett mulet skitväder så får jag väl hålla mitt ord och fota den lila saken.

Nu är det inte meningen att jag skall springa runt med denna i skogen utan denna skall bäras när vi är ute och fin-åker, visar upp oss på stan ;)

(Jag har klippt av håret, trodde jag i alla fall men ser jag mig så här så har jag ju mycket hår kvar)

Lila, det har jag aldrig varit speciellt förtjust i. Eller kanske jag är det lite hemligt så där när ingen ser? Drar mig till minnes en lila skjorta som jag köpte för säkert 20 år sen. När jag tröttnade på den efter flera år så tog min mor över den. Efter ytterligare några år kom den tillbaks till min garderob och den användes ofta. Och jag har ännu kvar min Palestinasjal, de som var så populära på 80 talet. De fanns i rött, blått eller lila, min är självklart lila. Denna färg jag knappt tål :)

Nog om färgen, det bästa med kappan är priset, 75 kronor. Först så trodde jag att det var en hiskeligt ful lila mockarock och tyckte nästan att det var tur att djuret var dött, med tanke på färgen... men den var för lätt och lappen inuti talade om att det var fuskmocka. Det näst bästa med den är att den är tvättbar något man inte kan vara utan som hundägare.

Trevlig fredag på er :)

*********

Återvinning av gamla ulltröjor.

 Rolig julklapp? Nya vantar till barnen?Eller bara ett sätt att vara klimat smart för sig själv och bidra med nåt litet?

 Om man nu inte kan sticka, eller för den delen har någon lust men kanske ändå vill ha nåt pyssel så hittade jag denna ide på nätet. Återbruk av textilier är inget nytt, de höll vi på med redan när vi hade skapat vårt första plagg av vår första ull. Helt enkelt därför att processen från ull till kläder tog så lång tid. Varje plagg var dyrbart och kunde ärvas om igen så länge det höll i hop och efter det så kunde det sys om till nåt annat och fortsätta gå i arv ett tag till. Ett plagg som man först klippt av fåret, tvättat, torkat, kardat, spunnet och sedan vävt det hanterar man inte hur som helst. Ett sådant plagg vårdas och sparas så länge det bara går.

 Så är det ju inte längre. Fast processen från ull till kläder är densamma. Med mer slitage på vår jord och så går det snabbare och det är ju bra... Eller inte. Att vi förlorat känslan för vad saker och ting är värda egentligen märks inte minst på hur vi hanterar just våra kläder. Man kan alltid köpa nytt.

 Fast lider man av min sjukdom som går under namnet OCD så gillar man att göra om och skapa nytt av det jag redan har eller kommer över billigt. En ulltröja som blivit för liten, har fel färg eller helt enkelt inte passar längre kan med lite fantasi bli till nästan vad som helst och få ett nytt liv.

Har man ingen ulltröja hemma så kan man alltid spana på loppisar. En tvätt i 40 grader tovar ytan lätt och krymper plagget lite. Är man ine nöjd så tvättar man engång till i 60 grader. Sen klipper man tröjan efter lämplig mall och syr sig ett par tumvantar, en mössa, ett par tofflor eller nåt annat kreativt.

OCD, denna mystiska sjukdom utläses Obsessive crafting disorder.

I morron ska jag visa min nya vinterkappa inköpt i veckan på loppis för 75 kronor och den är hiskeligt... lila!

Väl mött!

***************

Alla bilder är snodda från nätet

Kaninfluff.

Svart satinangorahane på klippbordet med oemotståndlig härlig päls :)

I dag återkom internet och fast telefoni efter att ha varit borta en vecka. Vi hade internet om än opålitlig och telefonen fungerade (fast det sprakade i den när man pratade) enda tills jag felanmälde den då dog det. Men nu är det fixat och kanske ska man skämmas över att vara så beroende av sin dator men det struntar jag i, har jag inte internet så surar jag och har väl nån form av abstinens förmodar jag för ingenting är riktigt kul om man inte kan koppla upp sig. Telefonen är jag inte lika beroende av och mobilen den skrotade jag för två år sen. Stängde av den bara eftersom vi ändå har så dålig teckning här och jag saknar den inte ett dugg, inte ens när jag lämnar hemmet och är ute och far. Mycket beror väl det på att sambon har en mobil. Det är hans napp...

Trevlig onsdag!

********

Nordisk folklore och jag låter mig inspireras.

Just nu så låter jag mig förföras av Solveig Hisdals fantastiska koftor med härliga färger och mönster. Jag som varit en beige person i hela mitt liv är smått förälskad över det hon skapar. Grunden är gamla traditionella norska mönster från förr.

Jag prövar mig på nåt litet. Ett par handledsvärmare. Mönstret är mitt men inspirationen är tydlig. Solveig Hisdals vackra bok Dikt i maskor tummas flitigt om kvällarna.

Självklart så måste jag pröva att sticka en av hennes koftor också någon gång. Ett framtida slowknitting projekt när jag har rätt garn för en sådan kofta. Tyvärr så går boken knappt att få tag i längre, den kom ut på svenska 2003, men på biblioteket fanns den : ) Vill man se mer av Solveigs fantastiska kläder så kolla in klädmärket Oleana.

Trevlig torsdag, får se om det går att posta detta inlägg nu. Internet strular big time sen söta Simone drog förbi... 

*****

 Bilderna på Solveigs koftor har jag lånat från webben

 

Spöregn, spöken och kroppkakor.

Måndag eller ej, ett ljus förhöjer dagens frukost när det är så här mörkt ute. I går serverade jag ett 50 tal Blekingska kroppkakor, att det blev just den varianten beror på att de är lokalpatrioter här nere. Nåt annat duga ej. Att det blev så många beror på att klubben hade MH beskrivning för några glada hundar och de 7 figuranterna + tävlingsledaren + beskrivaren bjuds på lunch. Behöver jag säga att kroppkakor var en hit? Nä tänkte väl det. Det fanns 1 kroppkaka kvar när alla hade ätit. Och då hade jag ändå tagit till med några extra, vilka jag sålde till de som vill ha. Till kroppkakorna så serverades det ovispad grädde (ja, det är så de äter dem här nere...) lingonsylt och sen hade jag smält äkta smör och hällt i en termos att ha till. Allt smör gick åt :)

Klubben har varken el eller vatten men en liten bod där en del saker kan förvaras. Med ett spritkök och lite gasol så gick det galant att få vattnet att koka och "kroppisarna" varma. Klockan 07.00 så stod jag på klubben i spöregn och tänkte.. jaha... det blir en lång dag, en blöt dag... Sen var det bara att sätta igång. Upp med termosarna med det varma vattnet, fram med ost och skinkfrallorna jag gjort iordning hemma, te pulverkaffe och allt annat som de kan tänkas vilja ha till frukost, de tappra 7+ en del annat löst folk. Det var trångt i och runt mitt provisoriska kök under markisen med så mycket folk men med en viss mysfaktor i blötan.

Klockan 15.00 så var jag hemma igen. Då var jag trött, blöt men nöjd. Dagen hade flytit (haha... också ett ord att använda när regnet öst ner) på bra och alla var nöjda. En lång dusch, nya varma torra kläder och allt var som vanligt igen. I dag så ska bibloteket besökas. Tycker att det är en himla fin tillgång, våra bibliotek :) Sen behöver jag ringa och felanmäla telefonen, internet är sig inte likt sen stormen och det sprakar i telefonen. 

Till er andra, ha en bra dag!

Nej jag hade inte gjort kroppkakorna själv, de var inköpta på Blekinges egen kroppkake fabrik.

*********

Nu har det börjat!

WOVEMBER! 

Ett av mina mindre stickspår. Lite för tjockt garn för min smak och inte heller har jag vetat vad jag skulle använda det till. Säljaren sa att det var finullskorsning när jag köpte ullen men jag tvivlar. Korsning absolut men finull... nä, inte en chans. Säljaren hade så många märkliga idéer överlag och inte mye kunskap om att bereda ull så, finull... nä ;) Annars så var det inget fel på ullen, fin att spinna, enkel. Så varför i herrans namn gjorde jag garnet så tjockt för, jag är ju inte ens särskilt förtjust i tjocka garner!?

Så garnet har fått ligga och vila. Jag har experimenterat med att svamp och växtfärga en del av det som sedan återigen legat en tid. De naturliga färgerna är helt ljuvliga. Kan titta på dem hur mycket som helst. Den mjuka, lugn lystern de har kan inte fås på kemisk väg. Kemfärger blänker mer hysteriskt.

Denna månad november är en särskilt månad för alla ullnördar, ulloholics, ullfreaks kärt barn har många namn. Denna månad, november så drar Bloggen Wovember igång igen efter att ha slumrat i nästan ett år. En månad om året så strömmar ullbidrag in från hela världen och det är ett nytt inlägg varje dag i bloggen. Det kan vara från en liten fårfarmare, en större textilindustri eller bidrag från dig och mig. Bloggen är full av vackra (porr)bilder för den som gillar ullfiber, form och framställande.


Så vad blev det då av mitt lilla stickspår, jo ett par benvärmare :) Ett snabbt, totalt oavancerat projekt som stickades klart på ett par timmar. Jag som går i kjol och pants året om kommer nu att ha lite extra färgglatt mys om benen när det drar kallt.



Trevlig lördag på er, glöm inte att kika in här >>, för nu har det börjat!

*******

Härliga halloweeeen, håll grytan kokande...

Småregnigt och småjävligt ute. Jag kommer att börja dagen med att koka mina häxbrygder. Passande så här i Halloweeeeeeeeeen tider... Det blir ett uppkok på blodrödspindelskivling, det är tredje gången för de svamparna så jag är osäker på hur mycket färg det finns kvar i dem. Så jag kompletterar med hattarna från rödskivig kanelspindelskivling, enbart hattarna. I grytan så kommer även en vit kjol som jag tröttnat på att få bada när jag silat bort svamparna. Jag är lite tveksam på vad den är gjort av för fiber men *bomull helt klart och sen säkert nåt miljöskräp som är lättproducerat av nån underbetalt stackare i ett fattigt land. Tror det är en gammal H&M trasa jag köpte en gång mot bättre vetande. Jag betar med en liten nypa alun. Nu hoppas jag att den får en mustig höstfärg sin sista tid i livet. Eller tja vem vet. Kanske sista vilan blir att remsas sönder och spinnas in tillsammans med någon härlig ull och bli till ett nytt garn :)

Trevlig fredag!

*Bomull är en av jordens mest energikrävande fiber. Det krävs ca 4100 l vatten för att producera en T-shirt. Mer fakta om det visuella vattnet hittar du här-->

*************