Blomstergården, en mans livsverk.

Ja var börjar man när man står i en så fantastisk och annorlunda trädgård : ) Kanske med att begrunda den vackra muren på bilden med stenar som burits dit för hand för att varsamt sättas i hop. Eller så börjar man med lite bakgrunds fakta om skaparen av Blomstergården.

Blomstergården ligger efter vägen mellan Eringsboda och Backaryd. Gården var ursprungligen en lantgård, den förvärvades av Verner Svensson 1929. Men då var det helt obruten mark, bara skog och sten.

Efter ett idogt arbete med stenbrytning och röjning kom gården 1937 att omfatta hela 16 tunnland odlad mark med en djurbesättning på 8 kor och 1 häst. Hur blev då en stenig bondgård mitt i skogen en prunkande oas för turister? Jo vid sidan av jordbruket hade Verner stenpartier och växter som en kär och omhuldad hobby. Med fantasi och ett enormt slit omvandlades moränbacken runt byggnaderna till en blomstrande trädgård. När de andra bönderna sov på sommarnatten så slet Verner med sin trädgård. Den blev snart en sevärdhet som drog allmänhetens blickar till sig.

Efterhand som trädgården byggdes ut med nya stenpartier, rabatter och fontäner så blev den alltmer sevärd och fick snart smeknamnet "Blomstergården" Nu var det inte bara grannar och sockenbor som kom för att fördriva tiden en söndag, utan också långväga gäster. Flera tusen kom under sommaren och detta blev till hinder både i lantbruket och friditshobbyn.

Skyltar sattes upp med texten "privat", " Tillträde förbjudet" och "försvinn härifrån!"

Men ingenting tycktes hindra folk från att vallfärda till "Blomstergården" med den märkliga trädgården. Efter att ha diskuterat problemet med grannarna bestämde sig Verner för att visa trädgården mot betalning. Under vintern tillverkade han en myntbössa för entreávgiften. Den som la i 25 öre kom in, den som la i 50 öre likaså. Men la du en 5 öring i bössan kastades 5 öringen ut igen... Myntbössan finns fortfarande kvar på museet i blomstergården. Som en löpeld spreds ryktet om Blomstergården och uppskattningsvis har över 5 miljoner människor besökt denna märkliga trädgård genom åren.

Efter som besöksantalet blev så enormt och intresset för Verner själv ökade så öppnade han dörrarna till sina samlingar. Nu vallfärdade folk för att titta inomhus också. I och med detta så slog myndigheterna till. Brandskyddsmyndigheten dömde ut lokalerna och krävde att Verner skulle bygga om med hänsyn till brandskyddet. Verner vägrade och efter att ha kämpat i flera år mot myndigheterna så stängde Verner Blomstergården för gott. Han rev sina skulpturer, förstörde stenpartier och svor att aldrig mer öppna sin trädgård för någon igen. Detta var inte första kontroversen med myndigheter som Verner hade, men nu fick det vara nog.

Blomstergården förföll...

Varenda sten i trädgården är handplockad av Verner.

Jag lämnar historien om Verner och hans livsverk här. Resten får ni ta reda på själva om ni besöker Blomstergården.

Själv så är jag helt betagen över all sten som han har släpat och byggt med i sin trädgård. Det tog mig två timmar att gå runt i trädgården och kika på allt. Man leds på stigar genom vackra vattenfall, små sjöar och stenformationer. Sten, vatten och trä är temat igenom hela trädgården. Verners humoristiska sida syns över allt. Bakom varje krök eller sten så väntar något nytt. Små miniatyr stugor visar på hur man levde förr, utvandrarna de som trodde lyckan fanns i Amerika. Tomtemor med en massa smått dyker upp under en stor sen, Askungen, Rödluvan och vargen. Efter mina två timmar i trädgården så ville sambon ta en fika. Efter kaffe och fralla på cafét så trodde jag att vi skulle åka hem. Oh nej du sa sambon vi har lika mycket kvar, vi är inte färdiga än : )

Det var dags att gå inomhus och se på Verners samlingar, ja herrejisses säger jag bara. Man kan bli stum för mindre. Verners samlingar kallas för tusen och en natt och går i sagornas tecken. Ett magiskt ställe för barn och vuxna. Det låg en gästbok uppslagen på ett bord och jag kunde läsa barnens förtjusta anteckningar om att, det var det bästa ställe de hade varit på Moa 8 år. Dan 6 år ville inte åka hem, och så höll det på sida upp och sida ner...

I museet fanns det mycket om Verner, hans slit, hans uppskattning bland folk och hans kamp mot myndigheterna. I mer än 70 år släpade han sten och samlade på saker till sitt Tusen och en natt. Jag ska aldrig mer gnälla över den sten jag bar till vår lilla damm ; ) I museet fanns det också ett stort glasskåp med över 1000 gamla gästböcker. Efter museet lurade sambon mig vidare i trädgården bort mot Törnrosa borgen och hängbron. Hur han fick upp mig på den fattar jag inte (jag är sjukligt höjdrädd) Men upp på den kom jag och över den. Att gå 15-20 meter över en djup ravin med vattenfall och sten under kräver sin kvinna ; )

******

Texten om Verner är från de uppgifter som finns på Blomstergården men redigerade av mig för att passa in i bloggen. Det finns mycket mer information att hämta om Verner och hans äventyr i jakten på sten. Han hade inget körkort men ägde en fin Cadillack som många ville köra. Verner lät gärna någon ta honom ut på en tur i omgåvningarna. De flesta ställde bara upp en gång. En tur som "chaffören" trott skulle vara någon timme tog oftast 5-6 timmar då Verner såg bra stenar i dikena som han ville ta med hem. Han öppnade helt sonika dörren och klev rätt ut under färd...

Blomstergården drivs i dag av nya ägare och är en privatägd trädgård öppen för allmänheten. Vi betalade 100 kronor per vuxen för att komma in. Hem går man när man är färdig : ))

*Blomstergårdens hemsida hittar du här*

Trevlig onsdag!

♥♥♥♥♥♥