lördag 24 september 2011

Det svarta guldet.

Att komma från norr innebär att skogens gula guld är hjortron och jag kan hålla med. Hjortron är fantastiskt gott. Minnet släpper genast fram smak & luktsensationer av nygräddad våffla, hjortronsylt och grädde, nomnomnom!
Men här växer inga hjortron så det gula guldet får väl utan konkurens bli de gula kantarellerna. Och det svarta guldet då? Höstkantareller, trattsvamp? Nä för mig så är det Björnbär. Guld skall vara åtrvärt och svamparna här nere finns i allt för stort överflöd, dessutom lättplockade. Att finna guld måste vara svårare. Björnbär växer i stickiga snår. Att plocka dem innebär att man fastnar i taggarna, svär och river sönder sig. Allt medans ha begäret växer ju längre in i snåren man kommer. Innför mitt plockande så tänkte jag ta mannens skyddsbrallor på mig, de han använder när det tränas skydd med hund. Men de byxorna kändes jädrigt otympliga, hade jag ramlat i snåren så hade jag blivit liggande som en sköldpadda på rygg. Totalt oförmögen.

Så det fick bli ett par vanliga mjukisyxor och utanpå det ett par "hundbyxor! i starkt kanvas tyg. Sen var man rustad inför uppdraget. Det var en aning för varmt med de båda byxorna men hellre det än totalt sönderriven.

Det blev iaf ett par burkar med björnbärssylt och sen slaktades det sista på rabarbern vilket blev till ett par flaskor saft. I går var det släktkalas, en 30 åring skulle firas. Plockade ihop en korg med en flaska rött, några goda ostar och lite frukt. Det fick bli presenten.


***********************


1 kommentar:

  1. Vilken lycka att kunna plocka vilda björnbär! Jag har odlade varianter hos mig men de senaste två åren har det mesta fryst bort så de har fått börja om... Hoppas på nästa år igen! ;0)

    Kram/ Anna

    SvaraRadera