Jag kan inte hjälpa det men jag är helt fascinerad av stenmurarna här omkring. Tänk er kilometer efter kilometer av hårt slit för att bli av med all sten i marken. Den mark som omvandlades till åkermark eller ett ställe för djuren att beta. Från början så hägnade man in grödorna med stenmurarna och djuren gick fritt. Sen övergick men till att hägna in djuren i stället. Spåren från generationer av hårt arbete kommer för alltid att finnas kvar. Det känns nästan lite sorgligt när man tänker på att allt detta slit nu bara finns där, till ingen nytta mer. Det kommer alltid att vara kvar men på sikt rasa samman av hårda vintrar med kälsprägning och det finns ingen längre som lagar det som behövs. Skogen tar så sakta över och murarna täcks med mossa. Det ger mig en vacker lite melankolisk känsla när jag är ute och går med hundarna i våra omgivningar.
150 meter in i skogen från vårt hus ligger det ett kärr. Det ser ut att ha varit mycket större en gång i tiden. Jag står mitt i skogen och undrar över om kärret var en del av ett staket, vänder jag mig om så har jag en mur som ramar in andra sidan. I dag växer det gran här. Förr var det antagligen någon gröda. Muren höll djuren på utsidan...
Hittade dessa två flaskor vid kärret, precis där det finns en liten murstump innan kärret tar vid och min fantasi satte genast igång. Jag såg de båda drängarna framför mig, eller kanske torpägaren och hans dräng. Eller var det två dagavlönare från en större gård i närheten, som satt sig för att släcka törsten mot muren vid kärret efter att ha kånkat sten i flera timmar? Var det någon piga eller fru som kommit till dem med ölen och smörgåsar?
Inte bara murarna kräver sina generationer. Varje år när plogen skulle sättas i jorden så hade vintern och tjälen sett till att där fanns mer sten att bära. Så skogen är nu full av såna här samlingar med sten som avlägsnats från marken. Jag kan förstå att det krävdes en öl i solen då : )
Det här är ingen vacker skog enligt mig. Säkert välskött men ack så trist. Gran efter gran på rad likt en arme. Går vi rakt fram här så kommer vi till muren. Bakom oss ligger kärret.
Det finns en öppning i muren. Där har det säkert suttit en grind. På andra sidan så anar man grunden till en liten torpstuga. Var de här de bodde, de som druckit ölen? Stugan kan inte ha varit mer än 30 kvm. Eftersom de som bodde i vårt torp var dagglönare hos bonderna runtomkring så lär säkert även de här har varit det. Vår stuga har haft samma mått en gång i tiden och hyste då två vuxna och åtta barn...
Det är alltid lika spännande att hitta rester från förr. Älskade bruksföremål som när de hade sin storhetstid vårdades ömt. För jag är säker på att i detta lilla torp bodde ingen rik. Var man fattig tog men hand om det man hade.
Mellan kärret och muren så rinner en liten skogsbäck. Precis lagom stor att kunna ta vatten i från och att sitta på en sten och tvätta och diska. Det finns spår av en mycket större bäck alldeles utanför den lilla torpstugan. Den torra bäckfåran är över en och en halv meter djup på sina stället. Kanske fanns det vatten här när stugan var bebodd.
För mig så är i alla fall den här platsen lite magisk. Jag sitter gärna här en stund och fantiserar medans hundarna rusar av sig.
Trevlig onsdagkväll : ))
***********
