fredag 18 januari 2013

Änglavakt, tur, solskenshistoria?

 Vi har upplevt några fasansfulla timmar här hemma. Dagen går i tacksamhetens tecken. I går vid halv fyra tiden så var jag ute med alla hundar och gav kaninerna nytt varmt vatten. Har hela gänget utom ett stycke gammal schäfer tik med mig in genom dörren. Noterar henne i ögonvrån, vid den stora stenen, vid vår väg. Ropar, ser henne sätta fart bort på vägen som hon gör när husse kommer med bilen, just i dessa ögonblick är hon döv för vad jag säger, husse är allt. Jag går in med övriga hundar, så det inte ska bli kalabalik runt bilen när han kommer. Jag hänger av mig och ställer de saker jag haft i händerna i badrummet. Går till köket och börjar fylla diskvatten. Ser husse komma med bilen, parkera och gå mot ytterdörren. 

Var har du hunden säger jag när han öppnar dörren? Hunden säger han och ser ut som ett frågetecken... Jag berättar att gammeltiken sprungit iväg för att möta honom, som hon brukar göra om hon är ute. Husse startar bilen igen och kör i väg för att plocka upp henne. Han kom hem igen utan hund.

Gammeltiken är 11 år, hon har en mycket dålig rygg. Om hon springer eller hoppar så slutar bakkärran att fungera, då får hon i princip släpa sig fram på frambenen med bakbenen hängandes.... Håller man henne bara lugn utan hopp, ränn och studs så mår hon alldeles utmärkt. Är pigg och glad, spårar och följer med på promenader. Nu var hon borta.

Husse åkte runt i bilen och letade i två timmar, scannade varenda dike för att se var hon kunde ha försvunnit in i skogen. Vi ringde polisen. Jag höll mig här i närområdet i fall hon skulle komma lufsandes, jag skrek mig hes. Det blev mörkt, ingen hund. Tusen tankar far igenom ens huvud, om jag bara....

Det blev mörkt, husse kom hem, förtvivlad. Han kunde inte sitta hemma. Han sprang i skogen och letade med pannlampa och ficklampa i mörkret. Letade efter spår, skrek. Nu hade hon varit borta i 5 timmar. Vår fasa var att det smällt till i hennes rygg och hon blivit liggandes ute, i snön, i kylan : (

Tillslut igår vid 21 tiden så gav vi upp. Husse hade gått igenom vattenfyllda skogspartier, han var trött, ledsen, blöt upp till knäna genom skor och strumpor och förtvivlad. Hans förkylning lät nu som lunginflammation. Jag har nog aldrig mått så dåligt själv, mitt fel, jag hade ansvaret, jag är hundvakt om dagarna. Husse lyckades slumra till i sängen. Jag satt i soffan och stickade, 5 varv sen ut och ropa, 5 varv till sen ropa. Klockan ett i natt så orkade jag inte hålla ögonen öppna längre. Jag la mig ner. Tankarna gick till vår hund som nu skulle frysa ihjäl i natt ute i skogen. 

Klockan två på natten så ringde telefonen. Det var polisen. En ung kille som varit hos sin flickvän hade hittat henne liggandes på vägen...


Vi har nog aldrig varit så¨lättade i hela vårt liv. Det var ett fantastiskt samtal. Sambon fick numret till killen och ringde. Killen stod med bilen knappt någon kilometer från oss. Hunden låg och värmde sig i hans framsäte. Hon såg hur cool ut som helst när han öppnade dörren till sin pick up och vi tittade in på henne. Han berättade att hon hade legat på vägen, kall och lite vinglig i bakkärran. Så han hade baxat in henne i bilen och ringt polisen. Tror sambon hade kunnat kyssa grabben på munnen just då : ))

I dag mår den gamla damen rätt så okej efter omständigheterna. Hon är stel och man ser att bakkärran varit med om en hel del äventyr. I övrigt så är hon hel. Damen är 11 år och har aldrig gjort nåt liknande. Tankarna går hela tiden till varför och hur tänkte hon? Varför kom hon inte hem igen när hon nu var så nära? Husse var ju där omkring flera gånger och ropade på henne. Vi har en massa frågor som aldrig kommer att få några svar. Vi kan bara vara glada för att hon kom till rätta. Det hade varit ohyggligt om hon bara hade försvunnit spårlöst och vi hade fått leva med det.


I dag ligger både husse och hund nerbäddade. Han i förkylning och hunden efter sviterna av att ränna i skogen i 10 timmar när man är 11 år gammal... Personligen så funderar jag på att överge det här med hundar och börja samla Barbie eller frimärken. Det har varit lite mycket nu, tror inte hjärtat orkar så mycket mer : /

Trevlig fredag!

********







 




 







3 kommentarer:

  1. Oj, vilken pärs! Otroligt skönt att det löste sig. Finns inget värre än ovisshet!
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  2. O snälla du vilken mardröm. Och vilken lycka att hon kom hem välbehållen.
    Ja änlarna var hos er igår.

    Önskar dig nu en fantastiskt fin helg.
    Helgkram från Maria

    SvaraRadera
  3. Tack så mycket för er omtanke Hélena och Maria. Jag hoppas att vi aldrig behöver vara med om nåt sånt här igen.

    Kram på er : )

    SvaraRadera