tisdag 19 augusti 2014

Tuff budgivning, stor besvikelse.

Soffan kostar nog inte många kronor och har inget högra värde men om man bara byter ett par bräder och målar om den så duger den något år till eller två.
 
 


 
Skrapad, ommålad och de dåliga bräderna är borttagna. Nu ska den bara torka, de nya målade bräderna skruvas fast och sen ska den målas ytterligare en gång till sen kan jag ställa tillbaks den där den brukar stå, vid dammen. Så att man kan sitta och filosorera, drömma sig bort samtidigt som man kollar in djurlivet i och runt dammen.





 
Vi lär bli sittandes här ett tag till. I veckan så var vi på visning av en underbar gård med alla de möjligheter som vi behöver. Ett boningshus om 100 kvm, ett hönshus större än vårt torp! En separat jordkällare, ett gästhus med rum för minst 6 bäddar... En stor lada med traktorgarage, där stod 3 traktorer... hästboxar, kospiltor och några hektar mark + lite skog. Precis rätt område, lagom långt till S jobb, perfekt helt enkelt och med ett utgångsbud som passade oss. Vi la ett bud redan på plats, det de begärde. Gården var mkt välskött.
 
Två dagar tog budgvivningen. Det var en till som bjöd emot. Sällan har jag varit så nervös, så på tårna... till slut så gav dom sig och vi vann budgivningen. Jag orkar inte gå in på detaljer men mitt framför näsan på oss så försvann gården. Den andre budgivaren ringde helt sonika till säljaren och pratade med dem bakom ryggen på både oss och mäklaren, tydligen så fanns där ett avlägset släktskap. Det är säkert helt i sin ordning att göra så även om det enligt mig känns väldigt underligt. Säljaren godtog deras bud istället för vårt, trots att det var högre. De har rätt att göra så men systemet är lite märkligt. Varför har man ens budgivning, som tar tid och suger musten ur en? Varför säljer man inte genom att man får inkomma med anbud då? Och varför i herrans namn går man in i en budgivning om man känner säljaren, varför tar man inte kontakt med dem innan och hör sig för. Det hade besparat oss mycket jobb och en enorm besvikelse. I tre år har vi letat gård... TRE år! Klart som fanken att man blir besviken, näst intill gråtfärdig.
 
Men i dag är det en ny dag och livet rullar på som vanligt...
 
 
 
 
 
 
 


2 kommentarer:

  1. Nämen så fräckt gjort! Visste inte att man fick göra så. Tråkigt för er och jag håller tummarna för att ni snart hittar ert drömhus och får det!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visste inte heller det. Men nu har jag lärt mig det också. Å andra sidan om man inte hade fått, vem hade kunnat bevisa att det skett? Säljaren får ju anta det bud den vill och det behöver inte vara det högsta. Har lagt denna händelse bakom oss nu, nu blickar vi framåt :)

      Radera